torsdag 31 mars 2011

Saker jag ska göra när jag är rik

Det här är sista terminen för mig som student. Efter nära på sex år med sådär 7800:- på fickan började jag fundera på hur många grejer jag faktiskt tackar nej till eller skjuter upp i väntan på en hygglig lön. Jag kommer allt oftare på mig själv med att tänka "hmm det där tar jag sen när jag har jobb". Leva i nuet verkar således inte riktigt vara min kopp te. Snarare "Pergas postero hodie non praestat". Skjut på framtiden det du inte har råd med idag.

Här är en sammanställning (utan inbördes ordning) av några av sakerna jag tänker göra när jag är rik:

äta ute oftare och utan egentlig anledning
skaffa ekolåda
gå till en massör oftare
gå till en naprapat oftare
gå till tandläkaren oftare
gå till frisören oftare
börja gå till en sjukgymnast
välja lyxiga drinkar oftare, istället för en stor stark
köpa ekologiska kläder
köpa en jävligt grym digital systemkamera
gå en fotokurs på fotografiska
oftare ta ett glas vin med en god vän (eller två) en helt vanlig vardag
köpa en ny soffa (vår sjunger på sista..)
köpa kvalitetskläder som håller länge
bjuda mer och generösare
resa oftare; både inrikes och utrikes
köpa trädgårdsböcker bara för att de är så fina
köpa en iphone (jo det är sant)
ta upp drejningen igen
gå på steppkurs
bjuda min mamma på middag
gå på sommarfestivaler (läs way out west)
fixa bra kvalitetsutrustning till vandringar/friluftsaktiviteter
skänka pengar till välgörande ändamål
köpa minst två adamkoppar från gustavsberg

Jag inser att ordet köpa används lite för många gånger för att vara helt i linje med ekorekofilosofin. Men om jag nu måste försvara detta handlar det om att jag främst vill kunna göra bättre miljösmarta och hållbara val samt öka konsumtionen av tjänster som jag inte valt att nyttja även om jag behövt. Det känns som att jag fryst en hel del grejer jag verkligen skulle vilja göra men som jag inte prioriterat under åren som student. Investeringar och upplevelser för livet i vissa fall. Känslan av att göra val baserade på ens ideologi snarare än csnlån. Känslan av vardagslyx och att slippa antingen-eller-tänket. Känslan av att vara värd.

onsdag 30 mars 2011

tisdag 29 mars 2011

Skafferitömningsmiddag

Idag lyssnade jag på P4 extra med sköna Lotta Bromé. Ett väldigt typiskt och eftermiddagsmysigt P4-program där hon, förutom att ha en avslappnad och (faktiskt) rolig Mona Sahlin i studion, pratade med två fregankillar om mängden sopor som slängs i vårt samhälle och hur de tar till vara på mat från livsmedelsbutiker som kasseras trots att den är fullt ätbar.

Jag tror jag blev inspirerad av detta, för efter en effektiv storhandling, kände jag för att rensa kylen och skafferiet på grönsaksstumpar, småslattar och andra matrester. Och bytte ut ekvationen middag = tråkig vardagsmåste till middag = hemmafreganskattjakt!

Det här är vad jag hittade:
1,5 dm purjo (träiga gröna delen)
en halv rödlök
1,5 dl rödvin
en klick kall creamfraichesås från helgen
1 kokt kall potatis
en sista slatt olivolja
1 halv intorkad lime
småskrap av frysta asiatiska örter
en övergiven "ostsula"
två torra tråkiga tunnbröd

Jag plussade med:
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
1 burk krossade tomater
1 näve frysta gröna sojabönor
0,5 dl röda linser
Tomatpuré
1 tsk honung

Jag började med att steka all lök i olivoljeskvätten och när det fräste som bäst hällde jag i rödvinet så det ångade och stod i. Därefter hällde jag i sojabönorna och de röda linserna. Pressade limejucien över, tryckte i lite tomatpuré och tärnade potatisen grovt. I med de krossade tomaterna, lite vatten och den kalla creamfraichesåsen. Salta, peppra och låt puttra i 15-20 min tills de röda linserna är klara.

Smaka av med honung, ev mer salt/peppar och toppa med den asiatiska örtblandningen.

Jag satte ugnen på grill-läget och sådär 200 grader. Bredde tunnbröden med lite smör och smulade över den stackars ostsulan. Piffade med fransk salladskrydda och paprikapulver och skicka in i ugnen i ca 5 min. Det är viktigt att hålla koll och ta ut dem när osten börjar bubbla och får lite färg.

Klart! Klimatsmart käk som blev en god middag och två stora matlådor!


Tycker det kan vara så fantastiskt inspirerande att vara begränsad till vissa givna ingredienser som man sedan får fritt spelrum med. Att ta hand om ett gäng dassiga smårester i kylen kan faktiskt resultera i en fullkomligt perfekt tisdagmiddag. Som trolleri!

söndag 27 mars 2011

Tomatsådd


Idag var det dags för årets tomatsådd. Petade även ned en squashkärna, lite röd solhatt, myntafrön, stockros från paris och krispsallat.



Fyllde krukorna med såjord, petade ned frön. Vattnade och skrev lappar om vad som är vad. Hepp. Lättare än en plätt.


Nu är det bara att hålla jorden fuktig och vänta.

Kickstartsmoothie


Den här smoothien gör jag var och varannan dag. Den är fullproppad med energi och vitaminer och specialkomponerad för att ge mig som vegetarian allt jag behöver.

Du behöver:

1 ekobanan
½ dl frusna bär av något slag. Variera utmed säsong och smak.
1 tsk linfröolja
ca 1 dl (turkisk el. vanlig) youghurt
en stump (5cm) ingefära, skalad
havremjölk
ekologiskt sojamjöl



Förutom de vanliga prylarna i en smoothie pimpar jag min med sojamjöl för att få i mig mer protein. Saltåkvarn har en ekologisk variant som är odlad i Turkiet och är den enda jag köper. Jag vill inte riskera att köpa GMO-soja eller bidra till att sojaodlingar breder ut sig över forna regnskogsmark.

Ingefära är en känd medicinalväxt och innehåller mycket antioxidanter. Jag är inte superinsatt och förhåller mig nyfiket skeptisk till alla hälsoråd. Däremot tycker jag själv att ingefära fungerar vid förkylningar och jag tror starkt på att det finns en otrolig historisk kunskap om livsmedel och dess medicinala förmågor som i Sverige försvunnit till förmån för fabricerade varianter. Nåväl, några av dessa hälsoråd menar att ingefäran innehåller ämnen som är matsmältningsfrämjande, inflammationshämmande och leverrenande. Det ni!

Linfröolja innehåller mycket omega3 och omega6 vilket är svårt att få i sig om man som jag inte äter fisk. Man ska dock inte ta för mycket av oljan. 1 tesked är en lagom daglig dos.

Havremjölk har jag i dels för att jag tycker att det är godare än vanlig mjölk men också för att få i mig lite mer fibrer och lite mindre laktos.

Jag brukar även variera smoothien genom att slänga i lite av det jag har hemma. Tex. citronmeliss, mynta, apelsinjuice, citronjuice, en trött nektarin. ja ni fattar.

En riktig sommarfavorit är bassmoothien med mango och mynta.

lördag 26 mars 2011

Trädgårdsmässan


Har sett fram emot den här trädgårdsmässan löjligt länge. Egentligen är ju mässor rätt jobbiga med mycket folk, konsumtionshets och onödiga prylar som krängs av goa säljargubbar från Götlabörg.

Trädgårdsmässan är inget undantag. Men att få gå runt och titta, lukta och känna på gröna växter är den här tiden på året trots allt väldigt efterlängtat. Lite placebo. Som att gå in i fjärilshuset eller botaniska. Att se fullständiga trädgårdar med hallonsnår, squashplantor och kryddlådor ger energi och inspiration vare sig man vill eller inte.

Jag var ute efter ekologiska frön från Runåbergs. Fick kli i fingrarna av att se alla olika fröpåsar. Dock gjorde priset att jag valde ut de tre viktigaste. Störvaxbönan. Rädisan. Druvgurkan.

I Naturskyddsföreningens monter fick jag en ängsblomblandning och gjorde ett klimatquiz med L o/co.



Köpte 1 kg sättpotatis. Känns som ultimata odlargrejen att köpa. Ser fram emot egen potatis till midsommar!


Letade förgäves efter min favoritpelargon Apple blossom. Men fick nöja mig med en liknande helrosa variant.


och tröstköpte en flikig vit pelargon bara för att.

Vid fikat fick vi veta att vi kunde hämta en planta tomat/chili/physalis i den urdruckna kaffekoppen. Kul grej. Vi valde två physalis, dock var det inte tal om en planta utan om frön som såddes på plats. Men men. Bra återvinningsmetod som säkerligen minskade pappersmuggskräpet väsentligt.


Av mamma fick vi en bok med den delikata titeln: "50 sätt att mörda en snigel". Där jag, efter att ha bläddra igenom den, föredrar den här metoden då den bidrar till den biologiska mångfalden samtidigt som man själv slipper döda en enda slempropp. Skulle vara riktigt mysigt att ha en snigelätande igelkott på lotten. Men vaddå "ställ fram mat"? Vad serverar man en igelkott? Inte ett fat med mjölk iallafall.

Barnkalas och vårtecken.


Min fredagkväll i bilder.
Äntligen ett riktigt tecken på att vintern tappat greppet!
 
Lilltjejen fyller 3 år och firade med våfflor och Hello Kitty-tårta.
Våffeldagen sammanföll med skönt fredagshäng och kalas hos L's brorsdotter.
Svärmor var tårtprojektansvarig och skulptris. Jag var gräddmontör och svägerskan konstnärlig ledare.
Heja va fin den blev!

torsdag 24 mars 2011

Choklad- och svartvinbärskladdmuffins


Förra veckan bakade jag kladdkakemuffins till fredagsmötet, men jag ville hitta på något extra så jag letade igenom bärlådorna i frysen och bestämde mig för att testa att addera svarta vinbär. Galet gott! Tänka sig att svarta vinbär skulle funka så fint tillsammans med choklad. Ett riktigt vinnarrecept! Jag passar på att anta Tea's månadsutmaning på hennes fina blogg Söta saker.

Här är receptet:

2 st ekoägg
1,5 dl strösocker
½ dl råsocker
1 tsk vaniljsocker
1 dl ljus sirap
100 g smör
2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 dl kakao (Fairtrade)
½ tsk salt
1 dl svarta vinbär (färska eller tinade från frysen)


Gör så här:

1. Sätt ugnen på 175 grader. Tina eventuellt de svarta vinbären i en ugnsfast form medan ugnen blir varm.
2. Vispa äggen, sockret och vaniljsockret vitt och fluffigt.
3. Smält smöret och häll i det i äggsmeten. I med sirap också.
4. Blanda vetemjölet med kakao, bakpulver och salt och rör försiktigt ner det i smeten utan att tappa fluffigheten.
5. Rör i de svarta vinbären.
6. Fyll en plåt med muffinsformar (använd gärna en muffinsplåt) och fyll formarna lite mer än hälften med smet.
7. Grädda i mitten av ugnen i cirka 12-15 minuter. Muffinsen ska sjunka ihop i mitten när de tas ut, då vet man att de är perfekt kladdiga.
8. Njut dem som de är eller toppa med vispad grädde och ha ytterligare vinbär som garnityr.

Gör hur ni vill bara ni gör!

onsdag 23 mars 2011

Första året på kolonin.

Nu när våren blir mer och mer närvarande så tränger årets tankar och planer för kolonin in i tankeverksamheten lite hela tiden. I helgen är det trädgårdsmässa och jag hoppas kunna samla på mig en hel del ekologiska fröer och förhoppningsvis ett och annat gott råd. Men för att få inspiration innan dess så gick jag igenom foton från vårt första år som kolonister. Ett år med både med- och motgångar. Många lärdomar och ännu fler härliga utflykter. Vi fick lära känna ett par nya bekanta; Flera fina kolonistgrannar, Herr och fru Kvickrot samt den spanska klanen skogssnigel (som visade sig, föga förvånande, vara lönnmördare). Jag tänkte att vi kunde ta en titt på året som gått.


I mars 2010 fick vi frågan om vi ville dela en kolonilott med en av L's gamla kollegor. Hell yes tänkte vi. I april åkte vi äntligen ut och tittade på den. I mitt huvud snurrade många tankar på vad som skulle finnas på lotten, en krusbärsbuske fanns det visste vi, men säkert mycket annat också...

.. Men där gick vi bet. På lotten fanns precis ingenting annat än ogräs. Tuvor stora som brunnslock. Långt gulnat gräs som låg likt hår huller och buller överallt. Och så den gammal skruttig krusbärsbusken. Övriga trädgårdsgröngölingar var entusiastiska. Själv insåg jag hur mycket jobb detta skulle innebära för att få det bra. Vi började iallafall att kratta bort det torra gräset för att lättare kunna se vad som fanns därunder. Jag hade köpt lite frön av rödbeta, mangold och morot som jag petade ner i första färdigställda jordrutan.



I maj var vi på kolonin allt oftare. Tog en rabarberplanta från landet och satte ned. Hittade lite rotade potatisar i kylen som även de hamnade i jorden. Vi vattnade och fortsatte rensandet av kvickroten.


En till synes ojämt fight där kvickroten överbemannade oss med tiotusen mot en. Men fint väder hade vi iallafall.

Vi hade förkultiverat sockerärtor och squash hemma som planterades ut. Squashen försvann spårlöst efter bara en vecka. Sådde en ny, som även den försvann, sånär på den grövsta stjälken. Jag började ana att det inte var kleptomaner som tagit dem utan de va något mycket värre.

I juni fixade vi små pallkragar, ett bord och lite bättre verktyg. Vi köpte kryddor och jordgubbsplantor. Jag fick ännu en rabarberplanta och en gräslökstuva från mitt sommarjobb.
Och så började det äntligen synas resultat! En tidig lärdom var att fiberduk är guds gåva till grönsaksodlaren. Utan den torkar de små sköra plantorna lätt ut. Fiberduken skyddar från stark sol samtidigt som den släpper igenom regn och bevarar fukten i jorden. Dessutom fungerar den bra som snigelavspärrning om man är noga med att lägga tyngder utmed kanterna.
Här syns rabarbern i förgrunden till vänster. Bakom den syns en rad med potatis och sedan små plantor mangold bakom dem.


I juli började vi kunna skörda. En squash och en kasse mangold i veckan ungefär. Dessutom rödbetor och några få få sockerärtor.


Mangolden förvälde vi i lättsaltat kokande vatten och frös sedan ned i portionsförpackningar. 


Hallon fick vi förvisso inte från vår kolonilott, men nära på..


I augusti och september växte det så det knakade. Både grönsaker, blommor och ogräs.


Vi upptäckte glatt att skogarna erbjöd finsvamp trots att de har lika hög besöksfrekvens som skansen.


I oktober fick vi jordärtskockor från grannkolonisten. Vi satte några knölar och gjorde soppa på resten.

I oktober anordnade vi också stora jordvändardagen med några vänner för att hinna bli klara med ett hörn som hittills bara bestått av en ogräsdjungel. Ovan krattar jag bort djungeln, och nedan ser ni resultatet.


Vi grävde, fikade, grävde, krattade, satte vitlök och tog en påtår, ordnade med de större pallkragarna vi fått överta från en vän som lämnat sin kolonilott för ett tjusigt torp. I dem ska det odlas morötter och squash.



Någon vecka efter att vi var och vände den sista jorden på lotten så föll första snön.
Nu efter nära fem månader av snötäcke så börjar jorden bli synlig igen. Snart är den så varm att man kan så de första fröna och efter det är vi där varje helg och påtar, fikar och vattnar. I huvudet har jag många planer. Det ska bli spännande att se hur många som förverkligas.


tisdag 22 mars 2011

En fin syn.

Kom precis hem från årsmötet med Stockholms Naturskyddsföreningen. Årsmöten har en tendens att dra ut på tiden. Jag är trött och har lidit av vad jag tror är mitt livs första pollenallergi. I köket står L och kokar lingonsylt och har tentaångest. En fin syn. Och ett typiskt beteende. Trodde bara det var jag i det här hemmet som kokade sylt/bakade kakor/sådde frön när jag var överhopad med arbete. Skönt att bli motbevisad!

Funderar på att jobba hemma imorgon och 1) få struktur i uppsatsen. 2) Så några frön. 3) Baka bröd med mina nya presentsurdegar. 4) Klippa mig. En bra plan om än lite för lite fokus på det egentligt väsentliga. Men varför bryta ett invant beteende?

Nu ska jag fira mitt förnyade förtroende som styrelseledamot med en kopp ekote.
God kväll!

måndag 21 mars 2011

outtröttlig miljödåre


Igår kväll såg vi på den fantastiskt fina serien Big C på svt. Laura Linney spelar cancersjuka Cathy som tar tag i sitt liv och börjar leva det fullt ut. Inte tungt. Bara fint, varmt och roligt. Och en av höjdpunkterna är Cathys miljöaktivist bror som är medvetenhet upphöjt till 100 och lever så klimatsmart som det går utan att vara en koldioxidätande växt.

Han blir på något sätt den bild jag tror att omvärlden ibland applicerar på mig. Helt oresonlig, jobbig, oavspänd, upp-på-barikaderna-miljödåre som alltid hittar något att klanka ned på i livsstilen hos andra.
Han representerar min största skräck. I honom ser jag det jag tidigare själv märkt av, att hur mycket man än rabblar om ohållbara konsumtionsvanor, oljekatastrofer och bensintorskar så är det fel sätt nå ut. Jag hoppas att jag kan välja mina strider bättre än han gör, till de tillfällen när folk är intresserade. Eller ja.. iallafall någolunda mottagliga.
Samtidigt älskar jag honom för att han finns. Att han är outtröttlig och skanderar sanningar till folk som inte lyssnar. Han representerar på så vis hela miljörörelsen kontra resten av världen. Han måste ju finnas! I serien och i verkligenheten.

 Se Big C här.

söndag 20 mars 2011

Le béton



Jag har varit intresserad av att betonggjuta sedan flera år tillbaka. Jag älskade att gjuta gipsfigurer när jag var liten, tyckte det var något fängslande med att en massa kan gå från smetig till att bli varm och "brinna" och sedan bli stenhård. Betong och gips är ju kusiner på det viset att framställningen fungerar på samma sätt.

Dock hann jag inte göra slag i betongsaken innan det blev så oerhört poppis bland svennebananerna att gjuta rabarberblad, krukor etc att jag kräktes på hela idén och hävdade att jag var för cool för det där. Alla piffiga hobbyböcker som ligger i höga travar vid varje bokrea, med vitsiga namn som "Betong - en gjuten hobby" har självfallet varit en bidragande orsak till att jag rakryggad lämnade betongintresset bakom mig.

Nu har jag dock gjort det. Jag har köpt en förpackning med 3 kg betongpulver. För att kunna rättfärdiga denna totalvändning kan jag ge den någon tunna förklaringen att jag behövde tyngder till mitt äppelträd på landet. Tyngder behöver man för att forma trädets grenar medan de är unga och böjliga. Det är på de vågräta grenarna som mest frukt bildas och därför att det bra att hänga ned grenarna så de inte växer rakt upp i skyn. Capishe?

Jag gillar inte saker som bara har en enda funktion (finns redan för mycket sånt skräp, t.ex. bananskivare i plast). Därför ville jag inte bara göra x antal mystiska klumpar med ståltrådshängen, som när äppelträdet är färdigböjt har spelat ut sin roll och övergår till att vara betongskräp. Jag valde därför att kombinera tyngderna med funktionen ljushållare. En riktig klassiker. Men ljushållare kan man inte få för många av.

Du behöver:

Betong
Vatten
Handskar
(Munskydd)
En otjusig behållare att blanda i (jag tog en hink från sandlådan)
En otjusig spade eller murslev
valfritt mått (t.ex. kaffekopp, dl-mått)
formar att gjuta i


Formarna jag valde att gjuta i var gamla tetror för grädde och havremjölk, samt take-away-kaffemuggar (espressostorlek). Dessa formar är perfekta eftersom det är bra om ytan man gjuter mot är plastig, annars blir det svårt att få loss den färdiga betongen från formen. Creamfraicheburkar och andra plastformar är såklart också lämpliga, men man behöver ibland ta sönder formen för att få ut betongformen. Välj därför nåt som du inte är så förtjust i.

Gör så här:

1) Ös försiktigt upp betongen och undvik att andas in dammet. Betong är irriterande för slemhinnor och hud så det är att rekommendera att använda handskar och munskydd. Dessutom känner man sig jäkligt mycket proffsigare när man har tuff arbetsutrustning.
2) Blanda i vatten försiktigt, enligt förpackningen så var fördelningen 1 del vatten 5 delar betong. Detta tyckte jag blev på tok för torrt så jag hällde i vatten lite på en höft, men kanske snarare 2 delar vatten 5 delar betong.
3) när betongen är som en jämn, tjock och tung gröt så är den rätt. Då är det dags att ösa upp den i valfri form. Skaka formen lite och slå den försiktigt mot bordet så att bubblorna försvinner. Tryck ned ett värmeljus/kronljus i mitten av formen och fixera det med tejp när det står rakt. Jag petade ned ståltråd också för att kunna göra hängen av dem.


4) Jag passade även på att göra en ljusstake/bokstöd av en större havremjölkstetra. Då klippte jag ut ena kortsidan så att den bara satt fast i ena kanten, därefter gjorde jag hål för ljusen.

5) Sedan var det bara att fylla upp tetran med betong och trycka i ljusen igenom hålen. Fixera med fryttejp. Tetran buktar ut av den tunga betongen så tejpen hjälper till att hålla formen på tetran.

6) Därefter är det bara att vänta ett dygn. Tork- och brinntiden tar olika lång tid beroende på hur stora saker som gjutits, men ett dygn är standard för lagom stora formar.

7) Spaya eller droppa på vatten på de ytor som är i kontakt med luften några gånger under tiden formen brinner. Detta eftersom dessa ytor annars riskerar att torka snabbare än övriga ytor.

8) När betongen är färdigbrunnen tar du bort tetraformerna och avslutar med att snabbt väta betongen med vatten. Av samma anledning som punkt 7. Låt torka.

Så här blev det..



De färdiga trädhängarljusstakarna.


Tetraljusstaken som också är..
..ett bokstöd. A:et placerades i tetrans botten innan jag hällde på betongmassan.


Att äppelträdet, tillika huvudanledningen till betongprojektet, blivit utsatt för omfattande attacker av trakten rådjur under vintern och därav mist samtliga grenar som var aktuella för böjning, är i sammanhanget en petitess. Det var ju rätt kul ändå.

allt en människa behöver för att må bra

Tog en promenad idag för att väcka kroppen ordentligt efter gårdagens boost av vänner, värme, glädje, familj, socker, drinkar och kramar. Kort och gott allt en människa behöver för att må bra minst ett år framöver! Efter en sådan fullkomlig dag behöver kroppen stillhet och solsken. Promenaden var därmed ett faktum. Och glad blev jag av bevisen att våren på allvar har kommit till mina hoods. Snödroppar, krokus, vintergäck, ringduvor, och småkillar som spelar fotboll i T-shirt. Det sistnämnda ifrågasätter jag dock, då snöhögarna fortfarande reste sig höga runt konstgräsplanen.


Nu: kaffe, saffransockerkaka och Sollistan!

fredag 18 mars 2011

bemärkelse.

Efter en natt av avbrutna drömmar och pappersberg som växer sig till höga fjälltoppar övergår sovrummet till att alltmer likna en kuliss i where the wild things are. Ögonen klipper i dunklet. Drömtöcknet och verkligheten smälter samman.

Men så vaknar man så smått. Av ljudet av en metallsked som stryks mot margreteskålens botten. Prasslande påsar, kylskåpsdörrens vakuumpust när den öppnas och stängs. Vattenkokaren som bubblar och tillslut knäpper till och tystnar. Ugnsluckan klickar till när barnlåset dras åt sidan och det nästan ljudlösa knarret när luckan viks ned. Ljudet av plåten som försöker finna rätt gallernivå i ugnen. Metall mot metall. Ett, två.. aldrig tidigare än på tredje försöket hittar plåten rätt. Måste vara en av alla naturlagar.

Tystnaden lägger sig igen. Ansiktet borrar ned sig i kudden. Läpparna är torra och har fått skinnflikar under natten. Jag biter lite på dem och fuktar underläppen medan jag börjar fundera på vad jag ska ta på mig. Så mycket kläder, så lite att ta på sig.

Tankarna driver iväg igen. En dag som vilken annan. Egentligen samma rutiner. Ändå en vakenhet och ett medvetande om allt som sker utanför täcket. Känslan av att vara liten igen och låtsassova. Med öron stora som trattar, ljudradar som med enkelhet skulle snappa upp ett nålfall. Under ögonlocken rör sig pigga pupiller som längtar efter att se morgonljuset och att få omfamna denna alldeles speciella men ändå rätt alldagliga dagen.

Plötsligt fötter som smyger över parketten, dörren glider upp och ny kropp mot lakanstyget. Prasslande. Armar om min midja. Skäggstubb mot nacke och öra och viskningar: Grattis Sötknappen, frukosten står på bordet.

torsdag 17 mars 2011

Ginger Lemon Honey Tea

Mitt bästa tips när man, som jag nu, dragit på sig en förkylning är det närmaste dunderhonung man kommer:  Ginger Lemon Honey Tea.



Jag blev frälst av den här drycken när jag reste runt i indiska Himalaya och drack detta te precis varje dag. Det bästa teet fick man hos Star, en fyrbarnsmamma som drev hotell i Spitidalen medan hennes man jobbade som lärare i en annan stad tre dagsturer bort vilket gjorde att de bara träffades ett par gånger om året. Hon är en av de starkaste och finaste kvinnor jag träffat. När jag dricker teet hemma så försöker jag efterlikna Stars version, men utan att riktigt lyckas. Hon rör nog i två matskedar omtanke och styrka i teet, vilket jag tror är knepet. Förutom att vara en förkylningskur så används den här drycken som botemedel mot allt från baksmällor till höghöjdssjuka. Bara en sån sak.

Du behöver:

en kopp med kokande tevatten
ca 1 msk skivade/ tärnade ingefärsbitar
pressad citron
en msk honung
neutralt te (svart eller rött)

Dosen av ingredienserna är högst individuella och det tar ett tag innan man kommit fram till sin personliga favorit. Men ni får iallafall en aning om måtten på ett ungefär.


tisdag 15 mars 2011

Minikokostoppar.

I helgen blir det kalas hemma hos oss. Jag håller därför på att bunkra upp med kakor och kaffebröd. Igår gjorde jag minikokostoppar. De må ha blivit smått bortglömda i resten av världen, men kokos ligger nära hjärtat på flera familjemedlemmar så därför tänkte jag blidka dem med dessa på lördag. Lagom stora för att sluka i en tugga om man är på det humöret men framförallt superenkla att göra!




Minikokostoppar

6 dl kokos
2 ekologiska ägg
1 dl ekologiskt strösocker
50 g smör
Skal från en halv citron
1 msk fin rom

Gör så här:
Sätt ugnen på 175 grader. Smält smöret. Blanda alla övriga ingredienser i en bunke och häll över smöret. Rör om och låt svälla i sådär 10 minuter. Därefter fyllde jag en fryspåse med kokossmeten och klippte av ett hörn så att jag lättare skulle få till de små kokostopparna. Jag spritsade ut kokossmeten på en plåt med bakplåtspapper och skjutsade in topparna i ugnen tills de blivit gyllene (ca 15 minuter).

måndag 14 mars 2011

Tjuvstarta våren

Våren kan inte komma nog så snabbt nu. Det bästa man kan göra för att stå ut med snöhögarna utanför fönstret några veckor till tycker jag är att tjuvstarta våren inne på fönsterbrädan. För någon vecka sedan gick jag förbi en stor rishög utanför huset som bildats av att trädgårdsmästarn beskärt/fällt ett av alla plommonträd här. Jag tog med ett par kvistar hem och satte i vatten. Varannan dag bytte jag vatten (blev mojsigt annars) och sprayade kvistarna med blomspruta. Efter bara några dagar så var knopparna sprickfärdiga och gröna. Och i helgen har jag äntligen fått sticka näsan i plommonblommorna och låtsats att det är maj. Hurra!

lördag 12 mars 2011

Sticklingar och frösådd



Första riktiga vårdagen. Solen fyller lägenheten med ljus och värme och vi kisar oss igenom lördagsfrukosten.

Därefter tar jag tag i en typisk vårsyssla nämligen att så frön och dona med mina stackars övervintrade pelargoner. Jag tänkte visa hur jag gör för att ge dem en kickstart inför sommarsäsongen.

Jag låter mina pelagoner gå i dvala under vintern. Men inte genom att ställa ner dem i källaren (eftersom jag inte har tillgång till någon). Nä, däremot får de kanske vatten en gång i månaden från oktober och fram till mars, inget knussel alltså. De får stå kvar på fönsterbrädan och sörpla i sig de få solstrålarna som ges under vintern. Men nu när värmen är på väg tillbaka planterar jag om dem och tar sticklingar.

Du behöver:

1 vintertrött pelargon (i mitt fall rosenpelargon och en variant på dr westerlund)
krukor
ekologisk planteringsjord
1 sax/vass kniv
vatten
plastpåse/miniväxthus


Klipp av ett lagom stort skott, ta bort ev blad längs ned.


Stick ned skottet i jorden så att det står stadigt.



Vattna och trä en plastpåse över skottet så hålls fukten kvar och det bildas rötter snabbare.

Detta är ett sätt att ta sticklingar på. Ett annat är helt enkelt att ställa skottet i vatten så bildas det rötter efter några veckor, som sedan kan planteras i en kruka. Om du gör på det sättet behövs ingen plastpåse eftersom rötterna redan har bildats.

...

Jag passade på att så lite frön. För att bespara mig jobb senare så grundade jag krukorna och sålådorna med planteringsjord och toppade sedan med såjord. Detta för att såjorden är näringsfattig (vilket fröna kräver för att gro) och planteringsjorden är näringsrik (vilket de små plantorna behöver så fort de slagit rot, för att växa). Jag hoppar alltså över en omplantering genom att göra på det här sätt.

Strö ut fröna hyffsat jämt i sålådan. Eller på rad om du är perfektionist.

Sprayvattna jorden och lägg över plastfolie lite luftigt alt stick hål i plasten.

Frön från en stockrosrabatt i Paris, som jag knyckte på semestern förra sommaren.
 
Obs! För att minska plastberget i världen, så sparar och återanvänder jag gamla krukor från köpeörter, fruktpåsar, och sålådorna är gamla alfalfagroddlådor. Ett miniväxthus är förstås det bästa (även om mitt redan är fullt).

Lycka till. Uppdaterar när plantorna tittat fram.

Idag sådde jag:
sjtärnflocka
stockros (ljusgul fylld)
okända blå höga blommor
paprika
tomat
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...