onsdag 28 september 2011

tisdag 27 september 2011

Liten höstlista med fina saker

Här är en lista på lite peppiga saker jag önskar mig i höst.




1. Maja Söderbergs bok "Sju årstider i Majas kök". Säsongsmat och odlingstips.


2. Tjusig dörrmatta av bekantingarna Åsa-Karin Karlén och Anna-Ella Ahnlund. Men jag kan inte bestämma mig för vilken färg som jag gillar bäst.



3. Klassiska adamkoppar från Gustavsbergs porslinsfabrik. Tröttnar aldrig på dem.


4. Nya gummistövlar. Så att kolonihösten blir torrskodd och roligare.



5. Fint höstvin från Kivik.



 
6.  Snyggt print "The whale and the balloons" av Annika Bäckström. Innehåller allt jag tycker om, träd, hav, koppar, valar, ballonger och karamellsagoslott.




7. Långa promenader i höstlöven med kära vänner.

måndag 26 september 2011

Bees pollinate the ingredients of your life!

Supermiljöbloggen kan man läsa om att biodlingar i New York tidigare varit olagliga och bin har klassificerats som antingen ohyra eller dåligt anpassade för stadsliv. Nu har dock myndigheterna i NY tagit sitt förnuft till fånga och förstått fördelarna med biodlingar i städer.

I Stockholm har Bee urban upplåtit fadderskap av bikupor till företag i storstadsmiljö, bl.a. på Kulturhustaket och H&Ms huvudkonor vid Segels torg, Rosendals trädgårdar, Zinkensdamms kolonilottsförening och vid tyska skolan. Ett superbra initiativ tycker jag! Fler företag borde lockas av denna strålande idé, speciellt som honungen som produceras tillfaller fadderföretaget. Win win! Dags att föreslå en bifadderskap för din arbetsplats? Inte krångligare, men mycket coolare och smartare, än att skaffa ett företagsakvarium.

Men varför är det så viktigt med bin i storstan? De finns väl redan i naturen? Nja..



Lite bifakta:

Visste du att var tredje tugga du äter är pollinerad av ett honungsbi? Det globala pollineringsvärdet bina utför är värderat till hisnande 1500 miljarder kr! 76 procent av det vi äter inom EU och 84 procent av all växtlighet är honungsbipollinerat. Under de senaste åren har det rapporterats från delar av världen att bin, i större grad än vanligt, börjat försvinna eller dö. USA, Italien, Kanada, Frankrike och Tyskland har drabbats mycket hårt. Vissa regioner har förlorat upp till 80 procent av sina bisamhällen under 2010. I Sverige förlorades 25 procent av bisamhällena.

Bieffekter:

Skulle bina försvinna helt skulle vi inte få tillgång till vare sig frukt, grönsaker eller kött. Vår kost skulle begränsas till majs, vindpollinerade sädesslag och ris. Vi skulle med andra ord få galopperande skörbjugg. I de områden där bina redan försvunnit, exempelvis i Sichuan i Kina, har man fått ta hjälp av byborna som handpollinerat fruktträden. Det är en dyrbar och mödosam process som inte är hållbar i större skala. Det har också blivit allt vanligare att man hyr i bin till sina åkrar, t.ex. hyr man in cirka 1 miljon bikupor per säsong endast till mandelodlingarna i USA.


Bifaktan kommer från Bee urbans hemsida.

söndag 25 september 2011

Jag och bönstjälken


Nu är stunden kommen! Bönstjälkarna dignar av vaxbönornas skidor. Det är dags för den skörden jag längtat efter allra mest. Och vilken skörd sedan! Det är en enorm växtkraft de har de där rackarna. Mina kraftigt tilltagna störar i marken visade sig inte räcka på långa vägar. Här har vi fått knyta band och vira stjälkarna vidare för att de inte skulle hänga och växa nedåt. När sedan höstvindarna blåste över lotten bröts flera störar av pga av den tyngd och det vindspann som bönväggen har.  Lite som att mötas av ett plockepinn när vi kom dit sist. Nästa år ska jag nog bygga mer av en "A-störställning" som jag tror klarar vinden och tyngden bättre.

Tillagning då? Ja. Det enklaste och förmodligen godaste man kan göra med vaxbönor är att koka dem mjuka några minuter i saltat vatten. Lägg på tallrik och på med en klick riktigt smör och lite flingsalt. Finfint att ha som tillbehör till fredagsmiddagen. Eller som enkel lunch en simpel tisdag! Ska dock leta upp fler recept eftersom halva frysen numer huserar vaxbönor för ett helt kompani. Om du har något bra recept med vaxbönor får du gärna lämna en kommentar!

fredag 23 september 2011

Gul plommonmarmelad med citron och ingefära



En typ sjukt fin grej att ha på morgonmackan eller finknäcket med en tjusig möglig ost. Syrligt och sött på en och samma gång!


Gul plommonmarmelad med ingefära och citron

1 liter små gula plommon
några tunna skivor ekologisk citron, med skal.
½ dm ingefära, skalad och fint tärnad.
4 dl syltsocker
kanelstång
½ dl vatten

Gör följande:

Kärna ur plommonen och lägg dem tillsammans med den tärnade ingefäran i en kastrull. Skär en citron i några (3-4 st) tunna skivor. Skär sedan skivorna i mindre bitar och plocka bort ev kärnor.
I med vattnet och kanelstången i kastrullen och låt puttra lite tills att plommonen börjar bli mjuka. I med sockret och låt koka upp igen.

Värm och desinficera glasburkarna du vill använda med kokat vatten. Häll bort det efter några minuter och häll upp marmeladen direkt. Förslut med lock och låt svalna innan du skeppar in dem i kylen.

Väldigt gott!

Det blir mitt bidrag till temat syrligt på söta saker.

onsdag 21 september 2011

Ny skog som ska räddas - via datorn!


Ibland undrar jag (och fler med mig) om facebook-gillande och andra typer av internet-engagemang verkligen gör någon skillnad? Vad hjälper det att tagga sin profilbild eller trycka tumme-upp åt hundra grupper om det är det enda man gör i frågan? En sak som sker på nätet som är precis så enkelt som att klicka "gilla" på fejjan men som samtidigt ger en faktisk påverkan är när du gör ett klick på sidan "ett klick för skogen". Jag har bloggat om den här hemsidan förr och hur den funkar. Läs det här.


Nu har stiftelsen Naturarvet hur som helst äntligen utsett den tredje skogen som de insamlade pengarna ska gå till att bevara. Hittills har mer är 782 000 kr samlats in. Men det är långt ifrån tillräckligt! Så här står det om skogen:

Iglekärrs gammelskog blir nu målet för Naturarvets insamling. Vi har 2 år på oss att samla in de dryga 5,5 miljoner som behövs för att kunna köpa skogen för evigt bevarande. Nu behövs du och alla andra som värnar om den unika miljö som gammelskogen är. Sprid informationen, klicka dagligen, bli skogsfadder, köp ett träd i skogen eller skicka ett SMS till 729 80 (kotte så skänker du 20:- , kotte100 så skänker du 100:-)

Jag tycker om tanken på att mitt slösurfande kan se till att bevara ovärderliga skogsmiljöer!
Kan vi inte komma överrens om att ha www.ettklickforskogen.se som startsida så att vi kommer ihåg att klicka en gång varje dag!?


Bilderna är tagna av Mats Abrahamsson.

måndag 19 september 2011

Lingonlängtan och paradiset


 En septemberhelg kan knappast spenderas på ett bättre sätt än just så som jag spenderade min. Att sticka från stan är bland det bästa som finns. Ut till lukter som näsan hunnit glömma. En solvarm skog som luktar lingon och höstdagg. Vitmossa, lummer och förmultnande stubbar.


Att plocka svamp i tjäderskogar..



.. och rensa lingonlitrarna ute i solen i sällskap av ormvråksskri och småfågelstjatter.


Det enda som kunde mulna helgen var den ständiga påminnelsen om att skogen vid stugan inte längre fanns. Där det förr stod en 80-årig tät granskog ekar det numer tomt av kalhygge. Stympade stubbar och blottad bäck.



De där slagugglorna vi träffade på på tomten i somras kommer nog inte titta förbi igen. Jag skulle tyckt att det var mer okej om det var så att de lämnat lite klungor med träd, eller en stor pampig gran någonstans. Men Nej. Två hundra meter bort står två björkar. That's it. I någon slags protest har jag nu planterat tre ynka lönnar. Må de stormtrivas och prunka!

Vi får dock njuta av morgonsol som aldrig förr. Oj vad magiskt det är här då! Som en bit av paradiset.

fredag 16 september 2011

Vatten på flaska.




Idag gjorde jag det. Jag köpte en sån där flaska med vitaminberikat vatten i. Detta gjordes efter en inre-stressdag som peakade precis innan mitt föredrag. Efteråt kände jag mig lika tom som man lätt gör när man genomfört något som man jobbat med under en längre tid. Jag fyllde den tomheten med dricka för att inte må pyton på bussen hem. Nåväl. Här kommer en fredagsfilm som påminner mig men också dig om att inte köpa flaskvatten i onödan!

Trevlig helg!

tisdag 13 september 2011

Slutförvaring av allehanda gods


Nu har vi skördat sista potatisen och moroten från lotten. Rödbetorna tar vi fortfarande lite pö om pö, men det är dags att börja tänka på slutförvar så att de håller sig fint hela hösten och långt in på vintern.

Vi har hitills varit lite dåliga på att ta hand om våra egenodlade grönsaker. Långa dagar på kolonin har gjort att vi bara stuvat in grönsakerna i kylen när vi kommit hem. Men nu blir det bättring! Morötter och rödbetor klipper vi av blasten på och förvarar i plastpåse i kylskåpet. Potatisen hamnar också i en plastpåse (i brist på fin kartongpåse som i affärn) och in i kylen.


Vitlökarna bor i en luftig kruka i ett av köksskåpen, torrt, mörkt och rumstempererat.
Mangold, vaxbönor och sockerärtor förväller vi några minuter i lättsaltat kokande vatten. Därefter fryser vi in det i portionsförpackningar. Tomater, gurka och bondbönor äter vi upp allt eftersom.

Jordärtskockorna blommar för fullt och jag är glad att vi måste vänta på första frostknäppen innan vi kan skörda dem. Då kanske vårt kylskåp har ätits ur så pass att vi kan få plats med dem där. Men det är lite av ett lyxproblem.

lördag 10 september 2011

En svamp, flera svampar.


Min lördag var all about svamp. Skogsutflykt med bil för att nå de skogar dit få hittar. Och oj vilken utdelning vi fick för det. Gul kantarell, trattkantarell, rödgul taggsvamp, tegelkremla och helt löjligt många rödgula trumpetsvampar.



När jag blundar ser jag fortfarande svampar som sticker upp ur mossan.


Efter 2,5 timmar i skogen tog själva rensningen vid. Trots att svampen var relativt ren tog detta resten av kvällen och mer ändå.



Nu har jag torkställningar med svamp i hela huset.



Jag torkar svamp i ugnen också. Tre plåtar får plats samtidigt. Värmen är mellan 40-50 grader och ugnsluckan är halvstängd med en grytlapp emellan. Det lär "bara" ta så där 6 timmar innan svampen är torr. Kanske inte så energieffektivt men jag måste få undan lite trattisar och rödgula trumpetsvampar redan ikväll.

Nä, om man skulle ta sig en svampmacka också. När man ändå håller på.

fredag 9 september 2011

Den billiga köttmarknaden



I veckan visades första säsongsavsnittet av Landet Brunsås på SVT som tog upp köttfrågan och varför vi svenskar hellre väljer billigt och dåligt istället för dyrt och bra när det kommer till kött. Programmet gör verkligen frågan om dyrare mat mer lättsmält för gemene man. Henrik Schyffert agerar trångsynt och icke-förändringsbenägen fyrtioplusman som värnar om sin bacon och tycker att vegetarianer bara äter grönsaker för att få skryta om hur hälsosamma de är. Lotta Lundgren står för faktafrossan och Erik Haag exemplifierar och gör liknelser.

Jag gillar Landet Brunsås, det är informativt, roligt och levererar tunga ämnen på ett snabbt och enkelt sätt. Jag tror att det är precis det här formatet som funkar bäst för att nå ut med siffror och viktiga samhällsfrågor. Fakta utan pekpinnar men med en tydlig handriktning.

Om du missat programmet så se det här.

onsdag 7 september 2011

Höstens enklaste äppelmos


Nu fullkomligt överöser naturen oss med gratis krubb. Min käre far har ett pålitligt äppelträd med sommaräpplen som duger till att äta i sådär tre dagar. Därefter blir de perfekta i paj, kräm och äppelmos. Har du inget träd i familjen kan du ta en promenad i närmsta närförort. Förmodligen kommer du hitta äppelträd på gamla torpartomter som numer är parkmark. Jag hittade ett senast igår vid nytorpgärdet. Där kan man plocka fallfrukt. Gillar du inte att böja dig ner kan du köpa äpplen i affärn.

Som den grötfamilj vi är, brukar jag göra äppelmos på nästan alla äpplen jag får/hittar. Jag har försökt mig på flera olika recept, det ena trixigare än det andra. Det här är ett jag fastnat för och modelerat fram eftersom det är enkelt och inte kräver så många köksatiraljer. Man behöver dessutom inte vara så himla noga. Jag höftar ofta hej vilt, men gör ungefär såhär;

Du behöver:
6-9 äpplen
1 dl vatten
2 dl socker/syltsocker
kanelstång

samt:
1 stycke kastrull
1 stycke stavmixer
Syltburk/ar
Gör följande:
Skala och kärna ur äpplena och fyll kastrullen. Ha i 1 dl vatten och låt koka i sådär 10 min. När äpplena börjar mosa till sig drar du av kastrullen och mixar äppelbitarna efter tycke och smak. Helt slät eller lite chunky med bitar kvar. Ha i sockret och kanelstången och låt bubbla upp igen några minuter. Desinficera syltburkar med kokande vatten och häll upp moset på burkarna och förslut direkt. Du kan också frysa in moset, då kan du hälla i det i en fryspåse och göra en knut. Frys in efter att moset svalnat. Variera smaken med kardemumma, med eller utan kanel, stjärnanis eller nåt annat du tycker verkar lämpligt.

Sockerfrågan är ju upp till dig hur du vill göra. Skippa helt, lättsockrat eller übersött. 2 dl tycker jag blir en lagom sötma utan att tänderna ramlar ut i gröttallriken. Men det beror ju också på hur syrliga äpplena du använder är. De jag brukar använda är rätt söta i sig.

Sen kan man ju undvika konserveringsmedel om man är på det humöret. Ett tips då är att frysa in moset om du inte tänkt äta det på direkten. Eller i alla fall käka upp moset tätt inpå att du öppnat burken första gången. Om man gillar konserveringsmedel så kan man använda syltsocker som innehåller pektin och natriumbensoat som konserverar moset och gör det lite mer fast.
Förut var jag skeptisk till konserveringsmedel men har börjat använda det sedan jag blev matförgiftad av mitt eget mos förra vintern.

Lärdom: Ät inte av mögligt mos. Inte ens om du kastar bort mögelmosdelarna.


Lycka till!

måndag 5 september 2011

Soffengagemanget och dubbelmoralen



Det finns en del egenskaper hos människor som jag verkligen blir triggad av. Det är när folk blir bedrövade/soffengagerade/lagom-arga över skeenden i världen när de ser en dokumentärfilm, ett nyhetsinslag eller läser något i tidningen. Usch och fy!, vedervärdigt!, trist! och typiskt det här samhället! Må det vara svältkatastrofer, ungdomsmisshandel, miljöbrott eller att Ingvar Kamprads möbler framställs av barnarbetare. Soffegagemanget är vida spritt och infiltrerar säkerligen alla svenska hem större delen av året. Och det är inget fel i det. Om man faktiskt vaknar och försöker förändra problemet.

Ett typexempel från sommaren var när ett par släktingar (vi kan kalla dem Bill och Bull) tittade på den finstämda dokumentären "bondens tid på jorden". Där får man följa en man som brukar sin jord och skog med häst och vagn, slår sina slåtterängar och ystar sin egen ost. Lever nära och i harmoni med naturen.  Man får höra honom berätta om artrikedomen på sina marker, om tystnaden, relationen till sina djur, om eu-regler och bidrag och att han oroade sig över om och i så fall vem som skulle ta vid där hans arbete slutade.

De vackra bilderna och den fina historien får exakt den reaktionen som den strävar efter. Man blir tankfull, sorgsen och engagerad över att fler borde leva som honom. Bill och Bull börjar prata om vilken insats mannen gör, att det storskaliga industriella jordbruket är bedrövligt, EU är styltigt och så vidare. Men det här med att bli tankfull, sorgsen och engagerad utan att se hur ens egna vardagliga val kan påverka mannen i filmens öde, det ger mig en fadd smak i munnen.

Bill och Bull verkar inte se sambandet med bonden och de val de själva gör på Willys varje vecka. Konventionell mjölk och youghurt, ägg från frigående höns inomhus, dansk fläskfilé, billiga havregryn och potatis och alla andra prispressade produkter rätt ner i korgen bara. De kan för allt i världen inte se att deras willyskorg stödjer och hejar på det storskaliga industriella jordbruket. De kan inte se att de själva aktivt bidrar till att mandelblommen dör ut. Att sparvarna i odlingslandskapet minskar kraftigt. De kan inte sätta upp en spegel framför ögonen och se sig själva som bovarna i dramat. Jag skulle vilja veta hur de själva ser på problemet om man bryter ned det. Vem ska se till att bonden får fortsätta bruka sin jord på ett småskaligt ekologiskt sätt? Vem ska se till att mandelblommen och sparvarna återkommer varje år? Vilka anser de är skyldiga att agera?

Direkt efter dokumentären tog nyheterna vid och rapporterade om problemen med skärgårdsnära sommarstugor och dess enskilda avlopp som skapar stora problem för miljö- och hälsoskyddskontoret. Detta nyhetsinslag var som strössel på glassen i mitt redan triggade stadium av irritation och fördömmande. Bill och Bull fortsatte på inslagen bana att skaka på huvudet och fnysa åt sommarstugeägarna som gjorde skärgården övergödd och som spred bakterier och medicinrester i mark och vatten. Jag satt själv osade och bet mig i läppen och mumlade något om att Bill och Bull själva tömt sin dasstunna i ett grävt hål i marken förra året och att Bull bara några timmar tidigare hällt ut penselburken med lacknafta i gräsmattan. Jajjamänsan. Dubbelmoralkakor till kaffet!

Att inte se in egen del i saker som sker, det är något av det värsta miljöbrotten som finns. Det är dessutom så vida spritt att alla kan skjuta ifrån sig och skylla på någon annan. Men världen blir inte vackrare av det.

Det hjälper tyvärr inte alls att sitta och sucka och oja sig i soffan. Det är ingen makthavare som hör dig. Det är ingen som bryr sig. Det är ingenting som förändras av att dina samvetskval väller ut över kvällsfikat. Det gäller faktiskt fortfarande att göra aktiva medvetna val. Varje dag. Inget direkt nytt och revolutionerande, men fortfarande det största du kan göra för att förändra världen.

torsdag 1 september 2011

Kunglig (jogging)tur!


På kvällens joggingtur hade jag som vanligt blicken mer i dikeskanten än framför mig (det är inte bara på tandemcykel som jag är på svampsafari). Plötsligt lyste det vitt i gröngräset och jag såg direkt vad det handlade om. En hel familj av dessa vackra ståtliga och ovanliga svampar; the king of all kings: Kungschampinjonen.




Jag fortsatte rundan runt och plockade därefter glatt mina kungligheter. Anledningen till att jag direkt visste vilken svamp det handlade om var pga att jag för två år sedan plockat två dasslockstora exemplar i tron att det var stolt fjällskivling. När jag kom hem och kollade upp dem i min (skrala) svampbok förstod jag att det inte handlade om fjällskivlingen, men jag kunde inte hitta vad det var. Eftersom man inte ska äta något som man inte vet vad det är så slängde jag helt sonika ut megasvamparna. Efter en vecka gnagde nyfikenheten fortfarande och jag kollade upp i en bättre svampbok vad det kan ha varit för svamp. Snopet kunde jag konstatera att jag kastat ut fina exemplar av några av de bästa matsvamparna i Sverige. Följande går att läsa på nätets svampforum:

- Kungschampinjonen ***(Agaricus augustus) är en svamp som gärna beskrivits i lyriska ordalag som den ädlaste och mest delikata bland champinjoner.
- En champinjon som räknas som en av dom finaste matsvamparna.
- Räknas sedan länge som en förträfflig matsvamp, ofta trestjärnig i svampböcker.















Jag hittade även två tjusiga exemplar av ängchampinjon. Man ska egentligen inte plocka vit svamp om man är en svampgröngöling som jag, men jag har just uppgraderat mitt eget svampanseende och ser mig numer som hyfsat svampkunnig. Det måste man väl anses vara om man har hittat ett tiotal fina champinjoner utan att ens försöka? Som hyfsat svampkunnig vet man även att det är vit svamp med vita skivlingar man ska undvika. Däremot vit svamp med bruna skivlingar innebär förmodligen att det är någon typ av champis man har att göra med. Hurra!


Eller? Säg den lycka som varar för evigt utan någon smolk i bägaren? På nätet går följande att läsa:

- Kungschampinjonen tillhör en grupp av champinjonsorter som kan innehålla varierande mängder av tungmetallen kadmium, ett ämne som i höga halter kan vara farligt för människan.

Att det här jäkla kemikaliesamhället penetrerar sig in i alla delar av livet. Inte ens en ynka lyxsvamp ska man kunna få ha ifred. Jag tänker dock inte låta mig skrämmas av lite tungmetaller. Jag resonerar som SvampklubbsLennart och menar att:

- En champinjonälskare, som den som skriver det här, tar naturligtvis risken att äta lite farligheter, det blir ändå väldigt lite eftersom man inte ramlar på finfina kungschampinjoner varje dag, eller ens varje år.

Det var det. Nu ska jag bara fundera på hur jag ska förvara dem/använda dem. Torka, förvälla, äta direkt i sås? Någon som har något kungschampinjonsrecepttips?
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...