Odlingsåret 2012 kommer kanske inte gå till historien som det bästa någonsin. Mycket har slagit fel och inte grott och av det som har grott har hälften dukat under för mördarsniglarna. Vi får således inte så mkt gul lök, inte så många rödbetor eller vaxbönor, nada kålrötter och inga bondbönor eller sojabönor. Däremot verkar morötterna komma bättre än någonsin. Det är smått magiskt att ta tag i en tuva morotsblast och dra upp den orangea roten. Ibland är den lång och ståtlig och ibland är den kort och tjock som en arbetartumme. Barnsligt roligt är det i alla fall.
Vi har skördat lök också. Den har i ärlighetens namn gått sådär. Vissa vitlökar har som ni ser utvecklat massa nya klyftor medan vissa enbart skickat upp blast i skyn utan att bli mer än en enda klyfta. Trist tycker jag eftersom egen vitlök är bland det godaste man kan äta. Jag hade hoppats på ett gediget förråd inför vinterns alla grytor. Gul lök går väl okej, den växer sämre än förra året men det blir ju någonting i alla fall.
Men den stora överraskningen är den här krabaten. Äntligen! Det jag längtat mest efter under hela våren och försommaren är är den här synen. En alldeles egen kronärtskocka. Det är nästan som en hägring. Jag hoppas att den till helgen har vuxit sig lagom stor för att kunna skörda den. Just nu är den i sizen som en mindre tennisboll ungefär. Och fler på gång. Woop woop är så otroligt pepp på den här lilla blomknoppen!!
Dessutom fick vi med oss lite god picknick på bussen hem. Gött!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar