I dagarna har Naturskyddsföreningen dragit igång en ny kampanj mot mikroplast (och makroplast) i världshaven. Toppen tycker jag. Det får oss att belysa vad alla våra prylar och produkter innehåller. Som att raklödder och tandkrämer innehåller små plastkorn som kan stimulera vår hud och putsa vår emalj. Sen sköljer vi ned det i avloppet. Dock fastnar inte plastpartiklarna i vattenreningen utan följer med ut i våra hav där det ansamlas med strömmarna och gör en världsomsegling över haven. Valar och andra djur misstar ansamlingen av flytande mikroplaster för krillstim och kan svälja plastmassan i ett svep, men förblir såklart hungriga och dessutom med onedbrytbara plastkorn i magen. Väldigt otrevligt.
Filmen ovan visar effekten av makroplaster (kapsyler, tändare etc) i haven och hur det påverkar fågelkolonier på en öde ö 320 mil från någon civilisation. Det är plågsamt att se, samtidigt som det är vår förbannade plikt att inte vända bort blicken från det som vårt beteende leder till.
Vi måste jobba aktivt med vår nedärvda uppfattning om att det som slängs i haven försvinner. "Plums borta"-beteendet funkar inte länge. Det är tydligt efter man har sett filmen. Det jag gillar med Naturskyddsföreningens kampanj är att de radar upp vad man själv kan göra för att hjälpa de vattenlevande organismerna att slippa äta plast. Kolla in deras tips här. Och det är ju inte så svårt faktiskt.
Här hittar du mitt tidigare blogginlägg om plaster i havet.
Jag blir så ARG och ledsen när jag ser trailern, som också är helt fantastiskt vacker. Jag håller med dig om att Naturskyddsföreningen har bra tips. Man tror ju att ett tips som "plocka upp efter dig" inte ska behövas, men när jag vandrade vid Kebnekaise så hittade vi en plastpåse med någons gamla lunchkonserver gömd bakom en trädstam vid en rastplats. Hur kan man med att inte ta ansvar för sitt eget skräp när man är ute sådär?!
SvaraRaderaJa man blir både överraskad och ändå inte över hur folk beter sig i naturen! jag såg också både dumlepapper, colaburkar och fimpar på vandringslederna i Kebnekaise. Men på något sätt hade jag ändå fått för mig att det skulle vara ännu värre, med tanke på att det inte bara är natur- och friluftsmänniskor som bestiger de bergen utan även samma klientel som slirar runt på stockholmsveckan på gotland.
Radera