Rastlösheten över att se tiden rinna oss ur händerna

Oftare och oftare numer känner jag mig stressad över faktumet att tiden rinner mänskligheten ur händerna. Vi står och stampar och vet egentligen vilken väg vi bör ta för att komma allra längst i vårt mänskliga evolutionära lopp. För om vi ska komma längst rent överlevnadsmässigt bör vi hoppa på och genomföra en hel del stora grejer på global och lokal nivå. Det innebär att rumstera om och ändra tankesättet och samhället i grunden. Att bygga på andra saker än kliva-över-lik-vinster till vissa rika grupper. För den här köttskandalen som fortfarande skapar rubriker är ju bara ett symptom på en större samhällelig sjukdom. Självklart kommer det att fuskas med matprodukter om marknaden kräver allt billigare livsmedel. För det är ogörligt att ta fram en reko lasagne på vettiga råvaror om den ska kosta under 30 spänn. Man har bantat produktionsledet ända tills det inte går längre. Då fuskar man, blandar i billigare råvaror för att folk ändå inte kan avgöra skillnaden. Därför består korv mer och mer av ströbröd och E-kryddor. Därför består hamburgare av hjärta och blod.

Att ändra samhällets grundstoder har gjorts förr, men känns nästan omöjligt i vårt nedärvda begränsade korta långtidsminne. Det är lite som att det som inte skett under ens egen levnadstid upplevs aldrig ha hänt. Men tänk hur omvälvande det måste ha varit för människorna när man gick från bilden av världen som rund och inte platt. Det är inte en lätt sak att smälta och det kommer att ta tid. Vissa kommer att hoppa på det nya tankesättet tidigt och vissa kommer krampaktigt hålla kvar vid det gamla så länge som möjligt (förmodligen är de de som tjänade mest på den samhällssynen). Omställningsrörelsen i Sverige börjar växa och sprida sig mer och mer, och det har dykt upp ett par reportage och personporträtt i media som speglar dem som börjat tänka om. Det som är viktigt är att det är en politiskt obunden rörelse, med folk från alla olika partifärger som insett att den här miljöfrågan är mer än en fråga i mängden av andra frågor.  Det är inte den som ska anpassas till rådande samhällsklimat och få lagom stor plats, utan det är samhället som ska anpassas efter jordens ändliga resurser.

För att dra mitt strå till stacken och bidra till att vi tar några kliv i rätt riktning vill jag sprida de tre filmer jag sett den senaste tiden som handlar om just detta. Att tänka om. Gör om och göra rätt. Jag hoppas att alla vill ge dem av sin tid. Passa på under påsklovet och utbilda er. Koka kaffe och tryck på play. Det är det bästa jag gjort i år. För jag har fått en målbild om var jag vill att vi ska vara om 10 år, vad mitt engagemang strävar mot. Målbilder är A och O för att veta var vi ska. Annars blåser vi runt planlöst och låter andra bestämma var vi hamnar = katastrof. Nu kör vi!

1) En första trigger för mig var den här otroligt spännande dokumentären: Systemfel som hotar världen. Så sjukt mindblowing. Den lyfter på stenar som jag inte vetat eller vågat lyfta på tidigare. Se den. Gör det bara! Den är så lätt att fastna i, så långt ifrån långrandiga skolföreläsningar. Man kanske inte håller med om allt. Men oj.

2) Fick tips att se den här filmen från Gustav. Kanske att Allan Savory stundtals tangerar skolföreläsningen välkända rum, men det här är alltför spännande för att tycka att det blir långtråkigt. Han ifrågasätter vår syn på boskapsuppfödning som klimatbov och menar att rätt hanterat så kan boskapen bidra till att återskapa trasiga ekosystem, Detta då boskapens gödsel tillför marken näring igen, vilket gör att det växer. Och när gräs och buskage grönskar så binder de koldioxid vilket är gött för klimatet. Med talande bilder övertygar han i alla fall mig om att dagens hantering av boskap i USA och Afrika etc går att göra på ett mycket bättre sätt. Vi måste komma ihåg att vi inte bara sabbat klimatet utan också har en hög förlust av biologisk mångfald och att ökenspridningen i världen är ett stort problem även om vi i Norden har svårt att se effekterna.

Allan Savory - Keeping Cattle: cause or cure for climate crisis? from Feasta on Vimeo.



3) Tredje filmen men absolut inte på bronsplats kommer vår svenske miljöforskare Johan Rockströms. The man the myth. Shit alltså, det är först nu jag har insett hans storhet. Helt klart den skarpaste kniven i den svenska miljölådan. Han har ett Ted Talk där har pratar om planetära gränser och hur vi pushar jordens ekosystem från flera håll. Men också att vi är första generationen att på riktigt förstå omfattningen av vårt handlande och därmed är vi också första generationen som kan ändra oss och ändra våra system till hållbara sådana. Grymt sammanfattat, han får vem som helst att förstå att det är allvar.

Den stora frågan bakom alla dessa filmer är alltså: Vill vi springa en generationsstafett med en grön planetär stafettpinne att överlämna till våra barn och barnbarn, eller ska nästa generation få springa sin livs värsta mara utan vätskekontroller eller powerbars i målfållan?

Ibland måste man bara bestämma sig för något

..som att det faktiskt är vår nu, oavsett vad termometern säger. Därför flyttar jag ut stolar och narcisser på balkongen, sopar golvet från höstlöv och ställer iordning krukorna så det råder mindre förvaringskaos där. Passande nog blev det klart lagom till att lunchen blev färdig här hemma, så jag körde vårinvigningslunch i solen. Nöjd? Ja.

En annan grej man kan ta och bara bestämma sig för är att försöka fira den här påskhelgen på ett miljösnällare sätt. Här finns 5 enkla och fina tips på vad du kan göra. Att inte köpa det billigaste godiset som tornar upp sig i matbutikerna är ju ett sätt. Satsa på färre gram eko och fairtradegodis istället! Och visst det är dyrare, men de väger så mycket lättare rent miljö- och samvetsmässigt = jävligt värt. Att lära sig själv och barnen att delikatäta snarare än att frossa är någonting som är vettigt rent hälsomässigt också. Och de där folieinklädda chokladäggen som bara smakar/består av(?) socker och fett kan vem som helst avvara. Då hjälper du dessutom till att låta regnskogen vara regnskog och inte palmoljeplantage.

Äggstra viktigt är det också att välja ekoägg. Om du snålar in ibland och väljer icke-eko, så försök att köpa ekoäggen nu i påsk. Gulan är finare, de är mer näringsrika och du kan stolt berätta för kidsen när ni målar äggen att de här äggen minsann kommer från glada hönor som vet hur luften utomhus känns och hur det är att krafsa i jord och inte bara på betonggolv.  Ni kan också passa på att göra mitt äggexperiment för att själva se den stora skillnaden på strukturen i ekoäggen och i vanliga frigående ägg. Vilket ser friskast och godast ut?

Själv tänker jag fira påsk med att ha spelkväll och bjuda på hallon- och lemoncurdbakelse med marängtäcke. Har peppat i minst två veckor!

Glad påsk!

Mina bästa miljöfilmer

Den här vintern har jag sett otroliga mängder film, så som det lätt blir när det är mörk och kallt och tråkigt. Ibland vill man fly verkligheten och ibland vill man berikas och skakas om. På det temat har jag sammanställt mina bästa och viktigaste spelfilmer med miljötema. Miljöfilmer är ju sällan helt upplyftande och kan lätt bli överdramatiska och i vissa fall övertydliga. Men det är ju någonting visst när en film spänner och spelar på alla ens strängar i olika försök att få folk att förstå, reagera och förändra. Filmerna nedan är helt utan inbördes ordning, men jag gillar dem alla på ett eller annat sätt.

Obs obs! Om jag missat någon grym film tar jag gärna emot tips på nya favoriter.

WALL-E

Få har väl missat den här fina pärlan. Oerhört välgjord Pixarfilm om hur människan sabbat och stuckit från planeten i ett fullt utrustat jätterymdskepp. Ensam kvar på jorden är den sophanterande roboten WALL-E som outtröttligt kompresserar sopor till kuber och lägger dem på hög. En dag nedstiger en annan robot på jorden, Eva, som den sällskapstörstande WALL-E genast blir kär i. De har det fint tillsammans tills dess att Evas dolda uppdrag på jorden byter pleasure mot business och hon kallas tillbaka till rymdskeppet. WALL-E smugglar in sig själv och möter ett helautomatiserat människosläkte som transporterar sig på svävande stolsfordon, kommuniserar med personen bredvid sig via tv-skärmar och med ständig tillgång på läsk och skräpmat. Är det detta som är utveckling? (Och en tanke som slagit mig senaste tiden: Är det inte där vi är idag, när smartphones används av alla på bussen och där vänner kommunicerar via mobilen fast de sitter mittimot varandra på ett fik?) Jag gillar WALL-E eftersom den på ett så snyggt, roligt och tydligt sätt säger oss att det inte finns någon okänd räddande civilisation i universum dit vi kan fly när vi förstört vår egen planet. Vill vi rädda jorden måste vi aktivt göra det själva.

Vägen
Oerhört deppig och rå postapokalyptisk film om världen efter en icke nämnd katastrof som lämnar en smogg/dimma över världen. En dimma som långsamt dödar all växtlighet och förstör ekosystemen. Huvudpersonerna är en man och hans son som efter att frun/mamman dör inser att de inte kan stanna kvar där de bor. Kanske är det bättre förutsättningar söderut? De börjar sin vandring, men med obefintliga ekosystem har maten tagit slut och vägarna, ödehusen och skogarna är fulla av militäriserade gäng som letar efter färsk kött. Överlevnad, misstänksamhet och ständig rörelse är de enda instinkterna. Filmen är både snygg, sorglig och otroligt ångestframkallande. Av alla varianter av postapokalypser tror jag personligen att den här utgången är den mest troliga att faktiskt inträffa. Glöm Armagedons stora kometkrock med jorden, om jorden skulle gå under kommer det gå långsamt med resursbrist, förgiftat vatten och organiserade gäng som lämnat empati och gemenskapskänslorna hemma och istället försöker överleva till vilket pris som helst. hu så ruggigt! Måste ses!



Resan till Melonia
Det här har varit min favoritfilm sedan jag var liten. Melonia - den sista fagra ön som finns i hela världen; hotas av två skurkar som kommer från Plutonia (som förr var lika grönskande som Melonia men som nu bara består av stål och industrier där barn arbetar på fabrikerna). Hela Plutonia har börjat rosta och nu letar skurkarna Slug och Slagg efter en ny ö att industrialisera. Men på Melonia bor trollkarlen Prosperos och hans dotter Miranda, samt den hårt arbetande trädgårdsmästaren Kaliban, och de har inte tänkt att stå handfallna inför dessa oinbjudna gäster. Resan till Melonia är baserad på Stormen av William Shakespeare, men med underliggande utsvävningar kring miljö- och hållbarhetsfrågor. Den är sådär barnrolig, viktig och animeringarna är så himla levande. Extra bra är också alla kända svenska röster bl.a. Allan Edwall, en ung Olle Sarri och en ännu yngre Robyn.



Nausicaä - från vindarnas dal

Alltså den här filmen! Återigen en almost-post-apokalyptisk film med en darrande civilisation som hittills överlevt men som än en gång hotas av rivalitet. För tusen år sedan förintade de ”Sju dagarna av eld” hela civilisationen. Nu lever människorna i små, rivaliserande grupper, skilda åt av den föruttnande djungel som ett resultat av vår försummelse av jorden. I detta döende landskap samlas en mängd jätteinsekter, Ohmer, till synes enbart för att kriga, liksom människorna krigar i djungelns utkant. I det fridsamma Vindarnas dal lever prinsessan Nausicaä. Hon har förmågan att kommunicera med Ohmerna. Sina stridskunskaper till trots drömmer hon om en fredlig planet, där insekter och människor lever sida vid sida.

Hayao Miyazakis film är gjord 1984 och var tidig vad gäller att skildra människans miljöförstörelse på jorden. Förutom miljötemat och de fantasifulla animeringarna gillar jag verkligen att Nausicaä inte bara är princessa utan även är; modig, vetenskaplig forskare, framstående vindflygare samt orädd inför de stridande grupperna. Hon använder sin kunskap till att hitta lösningar på problem som ingen annan kan. Asfin feministisk förebild.

The day after tomorrow
Kanske inte en höjdarfilm men underhållande och väldigt amerikanskt science fiction-drama om enorma isstormar som sveper in över New York (staden som alltid råkar ut för katastrofer). Filmen ska ju inte tas som ett troligt scenario om vad som kan hända vid en klimatkatastrof, men det är ändå en del sanningar invävda i filmen. Om inte annat är det kul med en film som har en klimatforskare och geolog som actionhjälte, händer ju inte allför ofta. Extra plus för den omvända problematiken av klimatflyktingarna, från norr till söder och inte tvärtom. Att öppna gränsen mot Mexiko blev plötsligt väldigt intressant för amerikanerna.

Jag och min högskoleklass fick se den här filmen i bussen på väg hem från naturgeografi-exkursion med uppstyrd diskussion om sannolikhet och faktafel ledd av våra högskolelektorer. Mycket uppskattat.



Ferngully
En av de första miljöfilmer jag såg och hade i VHS-hyllan. Tidigt 90tal och regnsskogsproblematiken var återkommande på TV-nyheterna. Filmen handlar om en ung chillad tuggummituggande kille som sommarjobbar på ett skövlingsföretag och går och lyssnar på walkman medan han jobbar. Ute i skogen råkar han träffa på och skrämma en ung älva  som i överlevnadssyfte förtrollar honom till samma storlek som henne själv. Han får sedan uppleva skogen (som han tidigare fnyst åt) så som hon upplever den, träffa älvbefolkningen (älvorna får gestalta magin som finns i en regnskog, utifall alla djur och växter är för tråkigt/vanligt/omagiskt) som bor i ett stor magiskt träd, se hur allt i naturen hänger ihop. Som en dröm såklart, men så knackar verkligheten/skövlingsmaskinerna på dörren ledd av monsteranden som består av olja och sabbar allt. Ignoranta människor som inte ser naturens känslighet sågar ned träd efter träd och älvorna försöker med tama fötrollningar att hindra dem. Och tuggummikillen måste välja mellan sina ignoranta kollegor eller sina nya älvkompisar.

Den här barnfilmen fick mitt lilla ettagluttshjärta att banka och bli rasande över hur vuxna bara skiter i allt som är viktigt. Tyvärr har väldigt lite hänt sedan jag köpte en hektar regskog och hade diplomet stolt ovanför sängen. Samma regnskogsskövling, samma ignoranta människor som ser pengar och egen vinstmöjlighet och inte ekologiska samspel och långsiktigthet. Samma bultande och rasande hjärta.

Avatar
Behöver väl inte någon vidare presentation. Tvåtusentalets sci-fi-film som tar med oss till den fiktiva planeten Pandora, dit människorna byggt en koloni för att hitta och bryta den svinexklusiva mineralen Unubtanium som anses vara guds gåva till tillväxten. Den här filmens handling är så otroligt kopierad från Ferngully att det finns flera youtube-mashups för att förtydliga det. Skillnaderna är att regnskogen nu är en helt ny planet, älvorna är blåa Navi:er, skogsbolagen är gruvbolag och tuggummikillen är en förlamad indoktrinerad (?) militärnisse. I övrigt: pretty much the same. Men Avatar är väldigt snygg, engagerande och riktar sig till skillnad från Ferngully till vuxna, som faktiskt har möjlighet att göra någonting åt det som de blir upprörda över i filmen. Förhoppningsvis går det fram att det som händer i sci-fi-filmen även händer varje dag på vår egen planet, bortsett från de flygande drakarna som slänger undan attackerande helikoptrar.

Medicine man
Det är tidigt nittiotal; en vetenskapsman, en regnskog, medicinforskning, ett yttre hot. Och så Sean Connery med random bitsk labassistent-brud (Lorranie Bracco) såklart. Filmen handlar om en lite socialt speciell forskare som en gång hittade ett ämne som kan vara ett botemedel mot cancer, men som nu tappat bort det. Skitjobbigt tycker han och efterfrågar en labbassistent för att få hjälp att återfinna det. Till djungeln skickar hans crew en svinduktig men stadsorienterad labbassistent, dessutom tjusig kvinna i klackskor och dräkt (för så ser alla kvinnliga labbassistenter ut). Självklart frodas fördomarna snabbt från bägge håll, men forskningen binder dem samman. och precis då kommer det yttre hotet och förstör: Skogen hotas av skövling INNAN de funnit botemedlet. Filmen hamnar i samma genre som Crocodile Dundee och Den vilda jakten på stenen (som skämsunderhållande) men har ändå vävt in ett djupare ämne i och med den biologiska mångfaldens dolda medicinska lösningar.

Samson och Sally
Varje gång i säker ett års tid, när jag fick välja film i videobutiken på lördagarna letade jag fram den här. Kan vara därför den har präglat mig så mycket? Det är en regelrätt miljöfilm för barn och tar upp problematiken med valfångst, oljeutsläpp till havs, dumpning av radioaktivt avfall och annat käckt som barnfilmer brukar innehålla. Dessutom handlar det om att hitta kärleken (Och Moby Dick) och att sörja föräldrar som dör. Den kastar sig mellan skoj och allvar mest hela tiden precis som bra filmer gör. Den börjar kanske bli något daterad i uttrycket men har fortfarande mycket att säga om hur vi behandlar havet som ekosystem. Är dock jäkligt svårhittad. Jag ramlade över den på stadsmissionen för några år sedan. Men annars verkar den finnas på youtube.

Erin Brockovich
Alltså detta, så jävla klockren film. Alla har ju säkert sett den minst tre gånger redan, men den kan gott ses igen och igen. Julia Roberts bästa roll någonsin. Så vass, så smart och tyvärr så sann. Erin är en ensamstående småbarnsmorsa som kräver till sig ett jobb på en juristbyrå och så småningom börjar undersöka varför ett kemiföretag i trakten vill lösa in närboendes hus. Erin upptäcker att många av dessa människor lider av kroniska sjukdomar och det börjar osa katt (om vattnet). Åh den är så bra och boostande att se, att en enda person kan göra skillnad för flera hundra människor.

Silkwood
Påminner en hel del om Erin Brockovich, men utspelar sig på ett kärnkraftverk där huvudpersonen Karen Silkwood (spelad av fantastiska Meryl Streep) jobbar tillsammans med sin bästa vän (Cher) och kille (Kurt Russell). I början är hon sorglöst omedveten om vad som försiggår på kraftverket, men hon börjar snart lägga pussel med de olika bristande säkerhets-bitarna hon lägger märke till. Hon går med i facket och likt Erin Brockovich offrar hon tid, energi och sina relationer för att nysta vidare i det spår hon fått upp. Även denna film baseras på en verklig person och händelse. Karen Silkwood var en av de första sk. Whistleblowers som råkade ut för en oförklarlig olycka när hon var på väg för att träffa och avslöja det hon visste för en reporter från New York Times. Ruggig och varm film på en och samma gång. Om du missat denna; gör något åt det pronto.




Bubblare: 

One hundreds mornings
Åh det kanske är konstigt att skriva med en film jag inte sett, men jag tror stark på den. Någon som vet var man kan komma över den? Verkar vara liknande handling som i "Vägen" men mer stillsam. Har inte hittat den någonstans än, vilket grämer mig otroligt.

Melancolia: för att ångesten man får av den filmen kan likställas med den ångest man kan (eller kanske bör) känna inför klimatförändringarnas långtgående effekter på vårt liv på jorden. Jag var inte mig själv på flera veckor efter att ha sett den. Vågar knappt se den igen, så sjukt stark och medtagande. Von Triers bästa.

Laputa - Slottet i himlen: För att den är så vacker och för att det gömda slottet i himlen är en plats där naturen återerövrat människans gamla stad. Men vad du gör, se den på originalspråket och inte någon dålig dubbad version!

Min stund på jorden

Ville bara passa på att tipsa om att DN från och med imorgon påbörjar en ny artikelserie i DN kultur. "Min stund på jorden" kommer att skrivas av flera olika skribenter om beröra de moraliska och interlektuella förhållningssätten vi har till vår tids stora ödesfråga; Klimatfrågan. Kan bli hur intressant som helst! Det är viktigt att förstå sig själv för att förstå hur just du kan bidra. Därför är det lika viktigt att blicka inåt och angripa klimatfrågan via interlektuella och etiska kanaler och inte bara plain vetenskap.

Imorgon, efter vi har ställt fram vår instagram-värdiga frukost, öppnar vi alla morgontidningen med stor förkovringsförväntan, läser, funderar och reinventar oss själva, visst!?

Varför scampi måste komma med Anti framför

Nu på lördag den 16 mars är det Antiscampidagen när Naturskyddsföreningen och alla scampivägrare genomför en aktionsdag för att lyfta frågan bland medborgare, påverka matbutiker och restauranger så att den mest etiskt ohållbara räkan försvinner från våra tallrikar pronto. Via länken kan man få tips på vad man själv kan bidra med. Jag för min del har beställt foldrar och lagt ut på strategiska ställen på min arbetsplats. Blir det en snackis vid lunchbordet kan man nå nya målgrupper som kanske inte surfar in på Naturskyddsföreningens hemsida en gång i veckan, eller ens lyfter räkfoldern på bordet självmant och läser. Utöver det tänkte jag här och nu, dela vidare den senaste tidens bilder och jätteräksinformation som Antiscampis facebooksida spridit i nyhetsflödet. Det är några axplock som visar upp den här industrins rätta ansikte. För mig är det svårt att se hur man vill stoppa en scampi i munnen efter att ha sett och läst dessa bilder och texter.

Det är inte rolig läsning; man blir förbannad, beklämd, äcklad, uppgiven och kamplysten på en gång. Hur jävla svårt ska det vara liksom. Det här ÄR bakgrunden till din och din grannes finputsade rosa räka på sushitallriken (Förresten, luktar den inte lite simbassäng från klorbadet den tog innan den förpackades och flögs hit?). Det är det här du bidrar till att upprätthålla varje gång du beställer tigerräkor på indiska/thai/kinesiska/vietnamesiska och andra restauranger där de finns på menyn. 

Eftersom Antiscampis texter är så välformulerade har jag tjuvat både text och bild rakt av.

"Vår kampanj fokuserar på odlade tropiska jätteräkor, för att det mest är de som säljs i butiker och restauranger. Men inte heller viltfångade jätteräkor är ett bra alternativ. De fiskas genom bottentrålning, vilket är väldigt skadligt för havsmiljön och är mycket energikrävande. Dessutom är det ett av de fisken i världen som har mest bifångster, upp till 20 kilo andra organismer per kilo fångad r...äka! Bifångsterna, som kan vara fiskar, sjöstjärnor, koraller, sköldpaddor eller marina däggdjur, slängs oftast överbord och de allra flesta överlever inte. Naturskyddsföreningen jobbar för ett globalt förbud mot bottentrålning. Vi rekommenderar därför inte viltfångade jätteräkor, undantaget är produkter märkta med KRAV eller MSC, där man använder skonsammare fiskemetoder.

Det har nyligen dykt upp MSC-certifierade kungsräkor från Australien, men deras andel på den svenska marknaden är försvinnande liten, och chansen att du får godkända räkor på din sushi eller i din thaiwok är mininmal."

"I hemlighet injiceras smutsigt vatten i jätteräkor från Bangladesh. Det gör att räkorna väger mer och att handlaren får mer pengar. Jätteräkor från den här delen av Bangladesh säljs till EU. Alltså inte helt omöjligt att de här räkorna sedan serveras på just din favoritrestaurang …"

"På räkodlingar runt om i världen är det vanligt att räkhonorna görs blinda på ena ögat, eftersom den onaturliga miljön i fångenskap håller tillbaka utvecklingen av räkhonornas äggstockar. Räkors hormonsystem hänger nämligen samman med skaften till deras ögon. FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, FAO, beskriver olika metoder för att manipulera räkornas ögon: Skära ett snitt och klämma ut dom, snöra av dom, bränna bort dom, klippa av dom eller nypa av/krossa dom."

"Här är det som ska bli jätteräkornas middag. Räkorna föds upp på fiskmjöl och fiskolja. Det tillverkas antingen av små fiskarter som strömming och sardiner, vilket skapar konkurrens mellan att använda fisk till foderproduktion eller som mat till lokalbefolkningen. Eller så görs det av ”skräpfisk” som är bifångster från annat fiske, ofta småfiskar av olika arter som inte hunnit växa till sig ännu. ...De här fiskarna har en viktig roll i de marina ekosystemen, och utsätts de för ett hårt fisketryck kan man se effekter på hela näringsväven, bland annat genom ökad algtillväxt och mer maneter.

Det går åt mer fisk i form av foder än vad som produceras, upp till två kilo fisk för ett kilo räkor. Även norsk odlad lax käkar sånt här."

Vill du hjälpa till att sprida detta i ditt nätverk eller i din stad gå in på Antiscampidagen och få tips på hur du kan bidra till att begränsa en stor destruktiv, oetisk och miljöförstörande livsmedelsindustri.

Gromorgon kamrater!

Nu när vårsolen återvänt så har jag äntligen påbörjat årets odlingssäsong. Både för långsamma frön som ska bli stora plantor på balkongen och kolonilotten men också för frön som har en betydligt explosivare och kortare beräknad livslängd. Jag har satt ett gäng vanliga gula ärtor (de från butiken som man brukar koka till ärtsoppa) och en halv näve solrosfrön från fröpåsen som jag matat fåglarna med hela vintern. Både ärtorna och solrosorna har jag för avsikt att skörda redan som späda skott för att använda som primöringrediens i sallader nu på momangen. Ett riktigt bra och miljösmart sätt att minska konsumtionen av hittransporterade salladsblandningar och ärtskott från holländska växthus. Och så gott sen!

Är man odlingssugen kan jag verkligen rekommendera dessa två snabba enkla fröer eftersom du har skördeklara skott inom 2-3 veckor. Det enda du behöver är ett kärl, lite jord och vatten. Håll jorden fuktig och ställ i soligt fönster, så ska du se att det tar fart på några dagar. Som odlingskärl kan man använda allt från krukor, ituklippta mjölkförpackningar, köpesalladslådor, eller fina koppar med fat. Ta vad du har och gillar helt enkelt.

Skörda skotten när de är mellan 5-7 cm, då är de som godast. Och du, lämnar du kvar ett bladpar på ärtskotten så kan du få en andra och kanske till och med en tredje skörd. Latmansodling när det är som bäst.
 

Känslan av andras ord på ens egna tankar

Ni vet känslan när man går omkring och tänker så mycket, tycker tycker tycker massa men det vill liksom inte komma ut i välformulerad text. Tankarna och tyckandet rotar runt i huvudet som en orolighetskänsla. Ett svart moln av frustration som blommar upp och påkallar uppmärksamhet i det vardagliga livet. I affärn. På gymmet. På bussen. Total otillfredsställelse att ha ofärdiga tankar och ofärdiga meningar inom sig. Och så, när man stöter på en annan persons text som är allt det där man försökt säga. Säga till sig själv men också säga till andra. Och inte bara säga. Skrika från hustaken, ta upp med kollegor över en casual kafferast, döda gemytlighetskänslan på en parmiddag bara för att de orden måste ut för att det är rätt ord och för att det är viktigt även om det är obekvämt. Idag är det de här orden och de meningar och innebörder de bildar som får mig tillfreds. Det är som att det krävdes en briljant person som tog mina tankar och satte ord på dem. Allt faller på plats och jag kan skriva under på precis allt som står. Den känslan. Oslagbar!

Önskar att alla läser och bergrundar Ninas inlägg.

Så här mycket energi sparar du genom att panta

Jag gillar verkligen såna här hands on-beräkningar som tilltalar alla och en var. Jag pantar t.ex. gärna två flaskor för att med gott samvete kunna se på tv i en timma. Eller 39 st för att kunna platta mitt hår varje morgon i ett halvår. Det är viktigt att på riktigt förstå hur mycket energi som kan utvinnas ur en PET-flaska eller en aluminiumburk, det gör den ju så mycket mer värdefull. Så lätt att göra en insats!

Källa: Facebookflödet.

Efterlängtad leverans!

Igår fick jag äntligen min leverans av ekologiska fröer som jag beställt av Runåbergs. Åh peppen nu på att få täcka köksbordet med tidningspapper, öppna jordpåsen och få skita ner fingrarna. Några av fröerna behöver komma ner i jorden alldeles strax, andra ska sås direkt i kolonijorden och får alltså vänta ända till maj.

Jag är extra förväntansfull på Störpurpurbönan, för att den kommer att bli lila! Och på bondbönorna för att jag äntligen ska få en ordentlig skörd av dem. Kronärtskockan hänger kvar som favorit från förra året, och rädisblandningen känns spännande för att de kan bli både röda, violetta, helvita eller röda med vit topp.

I helgen ska jag börja så och försöka få till ett fröbyte med mina koloniserande vänner. Fram tills att första gröna skottet bryter fram får jag njuta av snitttulpaner och solen som faktiskt värmer på kinden numer.