Kolonipremiär - Översvämning och fågelholk

I lördags var det dags att släppa ut cyklarna efter den långa vintervilan och trampa iväg till lotten för första gången i år. Alltid en lite dubbel känsla det där. Oro över hur mycket ogräs som krupit in i odlingsrutorna under vintern, bitterljuv spänning över hur årets odlingsår kommer att bli (minns ju förra året med förskräckelse), pepp över att få sätta igång och göra fint och planera vad som ska vara var. Vi inledde vår fjärde säsong i en strålande aprilsol och precis lagom varmt. Precis sånt väder som är värdigt en premiär.

Det som mötte oss var en lott med gul gräs, påskliljor, gamla plastkrukor och en översvämning i vårt tjusigaste planteringshörn. Vitlöken hade kommit upp en decimeter men stod som i en risåker pga. allt smält- och regnvatten. Det första vi satte igång med var därför att gräva en ordentlig dräneringsränna.



Sen var det bara att sätta igång med ogräsrensningen i de lådor som inte var dränkta. Vilket var få, tack och lov. Det gäller att starta försiktigt! Det tar dock sin lilla tid, men är väl värt besväret när man kan jämföra resultatet med de orensade lådorna. 

Jag passade också på att sätta upp en fågelholk jag kom över i somras. Eftersom vi inte har några stora träd på lotten snörde jag ihop tre störar och tryckte ner dem i jorden bredvid den gamla komposten. Sen knöt jag fast holken och hängde upp den. Hoppas den håller sig stadig hela sommaren. Och hoppas att vi snart får en fågelfamilj till hyresgäster! Myyys!

Arbetet varvades med lika långa fikapass. Det är viktigt med återhämtningen! Tre fyra pauser hann vi med. Lite lagom sådär.

Efter att vi vårstädat bort allt gammalt skräp så som trasiga fiberdukar (sorken hämtar bomaterial), gamla gödselpåsar och trasiga krukor, sådde vi morot, gul morot, spenat, och rädisor i de två färdigrensade pallkragarna. Sedan satte vi på glastaket och fiberduken för att fixa fram lite växthusvärme innan vi cyklade hem. På vägen hem kom vi på att vi aldrig vattnade sådden. Hehe, så kan det gå när man är lite ringrostig. Jag tänker dock att nattfukten och några regnskurar förhoppningsvis är nog för att fröna ska gro. Men det tar inte många dagar innan vi är där ute igen. Nu kör vi!

There's no business on a dead planet

Tänk dig att du färdas med bil på en mycket dimmig väg och med vetskapen om att det någonstans på vägen finns en enorm cementsugga. Du vet att den finns där, men du kan inte se den och du vet således inte hur långt det är kvar innan det smäller. Men du inser att kraschen är oundviklig. Så kan vi också likna klimatförändringarna vi står inför. Vi vet att någonstans på vår färd mot framtiden så kommer det att ta stopp, vi kommer stöta på patrull i form av strejkande ekosystem och förändrade förutsättningar. Men vi vet inte när det smäller. Och vi håller stabilt hög hastighet genom framtidsdimman. Som om vi tänker att vi hellre dör av smällen än att leva med skadorna från krocken.

Så har det iallafall sett ut. Men numer börjar dimman skingras, och forskare med bl.a. Johan Rockström i spetsen, har räkna och fått fram våra sk. planertära gränser dvs. hur långt vi kan pressa planeten innan den visuella cementsuggan dyker upp.

Den här bilden kom för några år sedan och visar på hur mycket vi människor pushar planeten i nio olika planetära biofysiska områden. De gröna cirklarna i mitten illustrerar planetens hållbara nivåer inom vilket handlingsutrymmet anses vara säkert under lång sikt. De röda tårtbitarna/staplarna visar på det uppskattade nuläget för respektive område. För tre av dessa områden har de hållbara gränserna redan överstigits. Klimatet, kvävet och den biologiska mångfalden är hårt pressat.

Det intressanta är att vi främst i samhället, i media och i politiken diskuterar klimatet trots att det är den minsta av de tre röda tårtbitarna. Kanske beror det på att klimatet egentligen spänner över och påverkar/påverkas av nästan alla andra områden. Så, genom att fokusera på klimatfrågans utmaningar måste vi ta tag i och hitta hållbara lösningar även inom övriga biofysiska områden. En annan anledning kan vara att det gjorts mest forskning inom klimatområdet, att vi vet vad vi bör göra även om det är svårt att genomföra. Hur som helst, kväveanvändningen i världen är det förvånansvärt tyst om. Däremot börjar man prata om fosfor-användningen (tårtbiten bredvid kvävet, som snart överstiger den gröna hållbara gränsen) och menar på att vi snart når en peak-fosfor på samma sätt som vi når peak-oil. Att fosforkällorna i världen beräknas börja sina vilket skulle vara förödande för alla eftersom vår globala livsmedelsförsörjning är beroende av konstgödsel där fosfor och kväve är stora beståndsdelar. Utan fosfor minskar

Det största enskilda övergreppet på planeten är dock förlusten av biologisk mångfald. Förlusten av arter sker i ett otroligt högt tempo överallt i världen. Största hotet är exploatering av naturen där man skövlar och bygger bort vildmark, men bekämpningsmedel och andra kemiska ämnen bidrar också. Även om alla djur och växter är viktiga, så hör vi oftast illavarslande rapporter om de stora däggdjuren som tiger, noshörning och orangutanger vars öde vi kan tänkas beröras av och förhoppningsvis agera för. Tyvärr delar dem öde med en hel del nyttoarter som honungsbin, rovfiskar och nedbrytande insekter. Om de riskerar att försvinna så påverkas vår livsmedelsförsörjning på ett oerhört konkret, och skrämmande tydligt sätt. Förlorar vi rovfiskarna i våra hav kommer vi att få lära oss att äta andra marina arter så som maneter och sjöstjärnor. Och för att ta honungsbin som exempel; den här bilden nedan har i senaste veckan cirkulerat på facebook och visar på ett konkret sätt hur en frukost ser ut, med och utan bin som pollinatörer. Vi skulle få klara oss på säd och majs (som inte behöver bli pollinerade) vilket inte känns sådär jätteinspirerande ut. Mmm. Tänk om havregrynsgröt med friterad manet är det typiska fredagsmyset framöver.

För att undvika det här scenariot så bör man (i vanlig ordning) köpa så mycket ekologiskt som möjligt eftersom bidöden i världen bl.a. beror på starka bekämningsmedel mot insekter som även slår ut bisamhällen. Lokalt kan man också förbättra livsförutsättningarna för bina genom att ordna bostäder och plantera och bevara nektarrestauranger åt dem.

Även om det här kanske inte var det mest peppiga inlägget så är det viktigt att komma ihåg att man faktiskt kan göra saker för att förbättra vår framtid. Och är det så att man tycker det känns lite futtigt att köpa en bi-holk eller två, så kan man ju överväga att rösta på ett parti som har ett program som på allvar bryr sig om de här frågorna eller ännu bättre skriva/ringa/påverka partierna som har väldigt vaga miljöprogram och kräva att de lyfter de här frågorna, kräva att de ska göra insatser för kollektivtrafik, överfiske, hållbar stadsplanering, jordbrukspolitik och inte minst global klimatpolitik etc. Även om det finns andra politiska frågor som kanske känns viktigare just idag, bör man inte förringa och bortprioritera miljöfrågorna för det. Det är faktiskt med vår rösträtt som vi har störst möjlighet att påverka hur framtiden kommer att se ut, och att miljöanpassa samhället är inte ett motsatsförhållande till arbetsmarknadspolitik eller mångkulturella frågor. Glöm inte devisen "there's no business on a dead planet" det är så sant som det är sagt.

Få-bort-dålig-lukt-från-glasburkar-tricket

Idag bjussar jag på ett magiskt husmorsknep; nämligen hur man får bort dålig lukt från glasburkar.

När man vill återanvända glasburkar som man köpt, kan det ibland vara så att lukten sitter kvar även om man diskar burken hundra gånger i diskmaskin eller för hand. Vad göra? Jo. För att bli av med lukten är det bara att ställa ut glasburkarna i solen under en solig dag. Det låter ju löjligt, övernaturlig och nästan helt osannorlikt men är faktiskt helt sant. Nu är inte jag kemist eller så men det är någonting med UV-strålarna från solen som gör att källan till den dåliga lukten bryts ned på glaset.

Funkar varje gång! Till och med för gamla sura olivburkar som de på bilden.

Att betala mer eller mindre

Jag har kommit fram till att det på det stora hela finns fyra olika miljöval man kan göra i mataffären som gör ens konsumtion mindre belastande på våra gemensamma naturresurser. Nämligen:

1. Konsumera så lite som möjligt
2. Köpa ekologiskt
3. Köpa närodlat
4. Köpa varor med kort datum

Av dessa är de första tre rätt givna och välkända, medan den fjärde ses lite mer som en bubblare för de flesta. Det tycker jag är synd. För genom att köpa varor med kort datum ser du till att minska alla helt schyssta varor som annars slängs från butikerna. Så enkelt är det. Ett jättebra sätt att bidra till minskad belastning av miljön samtidigt som du sparar kosing i plånboken. Så, har man inte möjlighet att betala mer för ekologiska varor kan man fortfarande göra fullgoda miljöinsatser genom att handla datum med kortare hållbarhet.

Det är lite olika hur butikerna gör med kort-datum-varorna. Antingen står dem i samma hylla som de vanliga varorna, eller så samlas varor med kort datum på vissa platser. Där jag handlar brukar det finnas två olika ställen i butiken; i den ena är det främst färdigmat, risifrutti, risgrynsgrötskorvar och dyl. I den andra är det mejeriprodukter och andra kylvaror som färsk juice osv där jag ofta är och rotar. Hos min lokala bagare köper jag gärna gårdagens surdegsbröd för halva priset (som ju bara är godare dagen efter bakdagen).  Dock väntar jag fortfarande på modiga handlare som även rear ut tryckskadade champinjoner, bananer med mera till lägre pris istället för att bara slänga dem.

Jag kan rekommendera att köpa kort-datum-produkter för sådana varor som man vet går åt rätt snabbt hemma, t.ex. fil och mjölk. Och om man gillar att baka så kan man också passa på att göra någonting av det man hittar. Kanske slänger du ihop en filmjölkslimpa eller baka en efterättspaj och vispa kort datum-grädde till eller gör en schysst omelett med grädde/mjölk. Våga vara lite kreativ och utmana dig i Vad-finns-i-ditt-kylskåp-leken genom att laga någonting oplanerat på det som ligger i kort-datum-disken. Om man vill gå all in så kan man ju även frysa de flesta livsmedel för att på så sätt pausa utgångsdatumet. Oavsett vad man gör så tycker jag att det är viktigt att först och främst våga tänka tanken.

I Sverige råder det överlag en slags hygienhysteri där man blint litar på den svarta datumstämpeln på förpackningarna och ryser av bara tanken på att äta nåt om klockan slagit en timme över midnatt dagen då mjölken ska gå ut.  Ett lite väl snävt tankesätt kan jag tycka. Vi måste ju våga lita på att vi själva kan avgöra när livsmedel är dåliga genom att använda lukt- och synintryck. Men för några vanliga livsmedel man man säga följande om hållbarheten efter bästföredatumet:

- Mjölk klarar sig vanligtvis 4 dagar längre än bäst före-datum om den inte stått utanför kylskåpet långa stunder. Om den står riktigt kallt kan den klara en vecka längre.
- Yoghurt håller vanligtvis 7-10 dagar längre än bäst före-datumet, pga. sin sura yoghurtkultur som fungerar som en naturlig konservator.
- Ägg håller i kylskåp hela 2-3 månader längre. Vilket beror på att bäst före-datumet är styrt av EU och begränsas till 28 dagar efter värpdagen, pga. att man vanligtvis förvarar ägg i rumstemperatur i de flesta europeiska länder.

Omskolning av purjolök

Idag, efter både frukost och kaffe på balkongen tyckte jag att det var dags för att plantera om purjolöksplantorna. Eftersom de inte vuxit så mycket senaste veckan så antog jag att de väntade på större krukor och mer näringsrik jord. Sagt och gjort, det var bara att lirka ut de sköra gröna stråna och plantera om i vanlig planteringsjord. Av utrymmesskäl och krukbrist satte jag två-tre plantor i varje kruka och vattnade lite. Nu står de och solar i köksfönstret där det för tillfället råder högsommarvärme med 29,9 grader.

Jag tycker fortfarande att det är svårt att fatta att de där gröna gräslöksspreten kommer att bli grova grönvita purjolökar. Hur går det till egentligen? Det är en av de bästa grejerna med att odla själv, att få följa förvandlingen från frö till skördeklar grönsak och vissa grönsakssorter är mer spännande än andra. Purjo är helt klart en sådan.

Fredagsfilm!

Känner ni? Det är freeedag! Så himla trevlig grej det där med helg! Man kan liksom inte få nog. Det tycker jag vi gott kan fira med en kul kort film på temat "Its smarter to travel in group". Smart och snygg reklam som SL/SJ/Västtrafik och alla andra kollektiva varianter borde anamma och apa efter på en gång (även om hångel-och-flört-gör-om-det-där-i-en-bil-om-du-kan-filmerna från SJ är rätt smarta de också).

Citronmarängpaj med hallon

I helgen firande jag sen födelsedag med min familj och bjöd då bl.a. på den här kalasbomben som blandade söttsött med syrligt, bärigt och friskt. Bästa kombon! Det bästa är att den ser flådig ut även om de är rätt enkel att göra, i alla fall om man har lemoncurd hemma.

Ingredienser:

Pajskalet
190 g smör
3 dl vetemjöl (eko)
1 tsk socker (eko)
1 krm salt

Fluffig maräng:
3 äggvitor (eko!)
1 dl socker (eko)
lite vatten

+1 burk (½ liter) lemoncurd, hemgjord eller köpt
+ 3-4 dl hallon


Gör:
Börja med pajskalet, låt smöret bli rumsvarmt så att det är lättare att blanda med mjölet och sockret. kläm ihop degen med fingrarna och tryck ut den i en pajform med löstagbar botten. Ställ i kylen 30 min.

Under tiden kan du slå på ugnen på 200 grader, ev. tina hallon och förbereda marängen. Knäck äggen försiktigt och separera vitan från gulan. Vispa äggvitan och hälften av sockret hårt med elvisp. När det börjar bli ett vitt fast skum har du i resten av sockret och eventuellt en msk vatten. Vispa vitan så hårt att du kan vända bunken utan att marängen trillar ut.

Grädda av pajskalet i ugnen i ca 10-15 min tills det blivit gyllene på 200 grader. Låt svalna något innan du brer ut lemoncurden och har på hallonen jämt över pajen. Sänk värmen i ugnen till 150 grader.

Spritsa marängen i små duttar över hela pajen. Grädda pajen i ca 10 min, men vaka över marängen hela tiden så att den inte blir bränd. Jag provade först att bara bränna av marängen med gasbrännare, men då blev marängen för rinnig. Så mitt tips är att skicka in den i ugnen istället och grädda lite så att marängen fastar till sig, bränn ev av marängen med gasbrännare för den sista tjusiga finishen.

Så gott!

Att vara expert på energi och klimat för Svenskt Näringsliv är ju som att vara demokratiminister i Nordkorea

Alltså jag älskar Tankesmedjan i P3!

Dagens lilla tips

Idag gjorde jag misstaget att läsa en tråd på flashback och tappade nästan hoppet om Sveriges framtid. Att vissa människor och deras åsikter och människosyn finns där ute i samhället. Att dessa människor kan vara dem jag sitter mittimot på tåget och stå och väntar bredvid på busshållplatsen. Hu alltså! Det känns så jävla otäckt. Deppstämning delux på vägen hem.

Men sen, efter middagsbestyren slog jag på SVT Plays kanalstreaming och såg att det på barnkanalen visades "Miljöhjältarna". Jag var ju bara tvungen att klicka för att se vad det var. Och det var tur det. Hoppet om Sveriges framtid återfanns och jag satt och log för mig själv när kidsen i programmet kämpade med olika utmaningar för att förbättra miljön. Som att i dagens program övertala random folk i julhandeln att välja en gratis grej från deras secondhandstånd istället för att köpa en ny julklapp. Programledare är miljökämpen och armbryterskan Heidi Andersson. Vill du också få lite återvunnet hopp så tycker jag att du ska se något av de fina program som ligger på barnkanalens sida.

Sol inne - sol i sinne

 

I min lägenhet blir det cirka 35 grader varmt dessa soliga vårdagar eftersom alla fönster är i direkt söderläge. Det innebär, förutom att det är svårt att klä sig efter korrekt utomhustemp, att mina odlingar växer av bara fanken. Herregud man blir ju lite nervös att de ska outgrow:a sina byttor innan värmen på balkongen är konstant. Glad blir jag iallafall av att komma hem efter en veckas semester och verkligen SE vad som kan hända på 6 ynka dagar. Mina blomvattnare har skött sitt jobb bättre än jag gör och alla växter har exploderat i tillväxt. Ruccolan är nära på skördningsbar och kronärtskockorna har börjat få riktiga blad med taggar och allt och inte bara de där första mjäkiga bäbisbladen. Dessutom har mina purjolöksfrön börjat skjuta skott. Åh så sjukt pepp på dem eftersom purjo är en ny bekantskap för mig rent odlingsmässigt.

I dagens söndagssol passade jag på att plantera om mina vinterdvalande pelargoner. Jag klippte ner dem och tog sticklingar som nu utgör fina stilleben i olika vaser på en byrå. Det slog mig då att just detta; att vakna en söndagmorgon och efter en långfrukost medan solen skiner in genom fönstren, med en radio som står på i bakgrunden, få dona med jord och växter är en så total avkoppling för mig. Det låter kanske löjligt men det finns få tillfällen när jag älskar mitt hem och min lägenhet mer än just dessa soliga förmiddagar. Jag laddar batterierna för flera veckor framåt och kan dagdrömma om det tidningsinsvepta köksbordet och solen som värmer upp stolsryggen och därmed hela mig.